Publicerat 2016-03-23
Allt fler idrotter väljer nu att överge serietabeller och poängräkningssystem för barn upp till tolv år. Först ut var innebandyn redan i början av 2000-talet. Svensk fotboll har nyligen tagit beslut om att inga seriesegrare ska koras innan det år barnen fyller 13 år.
Frågan har väckt känslor och debattens vågor har tidvis gått höga. I det här Tränarpasset reder vi ut bakgrunden till förändringarna med hjälp av Anders Wahlström, som när det här Tränarpasset publicerades var ansvarig för barn- och ungdomsfrågor på Riksidrottsförbundet. Först en film:
Anders Wahlström:
– På senaste Riksidrottsmötet enades svensk idrott om en gemensam strategi. Tillsammans ska vi jobba för att barn och ungdomar väljer att idrotta så länge som möjligt i våra föreningar. Vi ska vända trenden och sluta minska i antal barn och ungdomar som väljer föreningsidrotten. För att lyckas med det måste vi erbjuda en riktigt bra verksamhet.
– Under de senaste åren har kunskapen om vad som är bra verksamhet för barn och ungdomar ökat. Vi vet att det sätt som vi bedriver verksamheten på idag får barn och ungdomar som vill idrotta att ändå välja bort idrotten. För att vända trenden måste vi börja göra saker annorlunda. Vi vet med 100 procents säkerhet att vi inte kan fortsätta som vi alltid har gjort. Och jag säger som jag har sagt förut, det här står inte i motsättning till att svensk idrott har som mål få ännu fler medaljer i stora mästerskap, tvärtom.
Varför tar man bort tabeller och poängräkning?
– Idag finns det strukturer och system inom våra idrotter som försvårar för att alla som vill ska få vara med och som rent krasst utesluter några från att vara med. Hur vi bedriver seriesystem och jobbar med tabeller för barn är ett sådant exempel. Inom många idrotter har vi tävlingssystem som uppmuntrar till tidig specialisering och toppning, och därmed direkt eller indirekt utslagning, säger Anders Wahlström.
– Seriesystemen och tabellerna styr föreningar och tränare mot fokus på resultat när vi istället måste ha fokus på att utbilda aktiva. Det vi vet när det gäller tabeller är att de uppmuntrar till att toppa lag och ge vissa mer speltid. De bidrar också till att vi mäter vår kompetens som ledare med fel måttstock. Vi kan ha gjort bättre prestationer som individer och som lag i en match vi förlorar med 3-0 än i en match vi vinner med 12-0.
– Istället för att titta på siffrorna måste vi börja titta på vad spelarna gör på plan, om de har förbättrats sen sist och om de kan använda färdigheterna vi tränat på under veckan i matchsituation. Då kan du bedöma om du har lyckats som ledare utifrån din uppgift att utveckla varje individ.
– Idag är det upp till varje tränare och förening att själva fatta kloka beslut och göra rätt eller fel. Därför är det viktigt att förbunden bygger upp system som gör det enkelt för tränare att göra rätt. Genom att bland annat införa nya regler och ta bort tabeller så bygger idrotterna system där resultatet blir mindre betydelsefullt och hjälper tränare att vända uppmärksamheten mot utveckling och prestation.
Ska inte barn få tävla längre?
– Jo absolut. Många barn älskar att tävla och det ska de fortsätta att göra. Utövarna kommer att få tävlingsbehovet tillfredsställt i samband med varje tävling där de får utmana sig själva och kämpa för att göra sin bästa prestation. Själva tävlingsmomentet ska finnas kvar men det är hur vi använder tävlingsmomentet som behöver förändras.
– Vi måste förstå att matcherna är en del av träningen. Oavsett om du har en eller flera träningar i veckan så är ju matcherna ytterligare ett träningstillfälle där spelare ska få testa det de övat på i skarpt läge. Just därför måste alla som vill få vara med och tävla så att de inte går miste om möjligheten att utvecklas. Och att du som tränare inte går miste om möjligheten att titta på varje individ och analysera hur du ska kunna utveckla dem vidare.
Curlas det för mycket?
Vad svarar du dem som säger att det curlas för mycket med barnen och att de behöver lära sig att möta motgångar för att utvecklas?
– Om vi fokuserar på varje individs utveckling så kommer de ändå att möta en massa motgångar inom idrotten. De kommer fortfarande att klara olika moment olika lätt och att förlora och vinna matcher.
Är det svårare att nå ut med det här budskapet till vissa idrotter?
– Det är inte svårt på förbundsnivå. De flesta är pålästa kring barn och ungdomars idrottande och insatta i hur strukturerna och systemen påverkar. Men visst finns det också ett förändringsmotstånd i början. Vi som leder och jobbar inom svensk idrott är fostrade i den kärnlogik och i det system som idrotten alltid har haft. Det har fungerat för oss som är kvar och det gör att det ibland kan vara svårt att se varför det gamla systemet inte fungerar.
– Där är vår roll på Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna att hjälpa förbunden att upptäcka hur det ser ut hos just dem. Alla förbund inom svensk idrott ser över vilka strukturer och system som påverkar deras barn- och ungdomsverksamhet. Flera specialidrottsförbund är redan på gång med förändringsarbetet och att bygga nya system. Förutom innebandy, hockey och fotboll är gymnastik, danssport och curling några exempel.
– Under de kommande åren kommer vi att se många fler förbund som inför nya regler och anpassar sin tävlingsstruktur till barns villkor.
Riktlinjer för barn- och ungdomsidrott
Du kan också ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna för att jobba vidare i din idrott, i din förening. Kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt hittar du på sisuidrottsutbildarna.se. Här hittar du även information om Plattformen, en grundläggande barntränarutbildning som du kan gå oavsett vilken idrott du är verksam i.
Missa inga tränarpass!
Lämna din mejladress här så meddelar vi dig när ett nytt tränarpass ligger uppe!
Fotona får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd från SISU Idrottsböcker och fotografen.
SISU Idrottsböcker 
Tanken är bra. Jag har dock mött många barn som brinner för sin idrott bli ledsna och på gränsen till bedrövade när vi tränare säger ingen kan vinna cupen/tävlingen. Att ta bort den sporren och det momentet är att gå för långt med en bra ambition. Alla ska delta. En tävling är ingen tävling om ingen kan vinna. Det är något annat.
Håller inte med dig, Stefan. Vi är en liten förening på landsbygden som inte haft så mycket resultatmässiga framgångar genom åren utan måste hitta andra motivationsfaktorer där den bästa är prestation men även så klart den social samvaron. Att inte titta på resultat utan fokusera på prestation funkar alldeles utmärkt, inbillar mig att barnen utvecklas bättre då också. Det du beskriver hur barnen reagerat ser jag som ett misslyckande hos oss vuxna.
Dumheter … vi kan ta innebandyn till exempelvis där vi inte längre får ha resultatet på resultattavlan för de yngsta. Ungarna vet ändå vem som vinner och vem som förlorar, det man tappar istället är förnedringen om man förlorat med stora siffror. Även om man ligger under så innebär förändringen att man ändå kämpar på och att om man leder så spelar man inte nonchalant och förnedrar sina motståndare.
Finns det resultathets så kommer det från vuxenvärlden, Vi föräldrar och ledare fostrar våra barn med de tankar och synsätt som vi själva har. Nu är det lättare att rikta in sig på prestationsmål istället för resultatmål. Blir barnen ledsna och bedrövande ändå så har vi misslyckats i vår ledarroll.
Dessutom så är det här vi lägger grunden till en OS eller VM-medlaj, inte genom en vinst i knattetävling.
Vad då dumheter? Har du frågat dessa barn vad de tycker? De kanske tycker precis så, det har du ingen aning om.
Sedan så är det roligt det du skriver, att barnen vet precis vad det står i matchen, men bara för att resultatet (som alla barn redan vet enligt dig själv) inte står på tavlan, så blir man inte förnedrar, man kämpar även om man ligger undan, och man spelar inte nonchalant om man leder. Men barnen vet ju redan om de leder eller ligger under, ändrar barnen sitt beteende utifrån om resultatet står på tavlan eller ej, så säger det mer om tränare och föräldrar än vad det säger om barnen.
Dessutom så finns det inga tavlor inom ungdomsfotbollen så hur hjälper det då till där, alla vet ju vad det blir ändå? Det har ju inte ändrat något alls i matchsituationen. Så egentligen så har ungdomsfotbollen alltid haft det så som du beskriver det, och ändå så tycker någon att något måste ändras.
Sedan skulle jag vilja vända på ditt resonemang, om man fokuserar på resultatmål och inte prestationsmål oavsett om det räknas mål eller ej, så har man misslyckats som ledare, och jag är ganska övertygad om att de ledare som fokuserar på resultatmål, ändå står där med en APP och räknar mål och efteråt berättar för barnen hur det gick resultatmässigt. Det finns inget som motsäger att man har fokus på prestation och utveckling och samtidigt har resultat i matcher, det är helt och hållet en ledare fråga och det är kanske där man skall börja istället, att se till så att de ledare vi har inom ungdomsidrotten får en bättre utbildning och klubbar som har tydligare linjer om vad som är viktigt. Och se till att få så jämna matcher som möjligt, för oavsett om man visar resultat på en tavla så är en match som är jämn hela vägen till slutsekunden, bra mycket roligare och mer givande för alla spelare, än en match där någon totalt dominerar allt.
Helt underbart beslut att ta bort resultaträkning för barn, vi har gjort det i våran förening för ett år sedan och fått en hel del åsikter från några ledare, en del för det men mera emot det tyvärr. Det här med att Svenska Fotbolls Förbundet tar beslutet kommer att gör att vårat jobb går bättre, man ska förstå att det är barn vi har att göra med, och de ska ha kul, resultat kommer bara senar i livet för de och jag är övertygad om att vi kommer att ha flera barn som fortsätter längre med sin idrott.
Mats Olofsson. både ledare och med i styrelsen i Lindö Fotbolls Förening i Norrköping.
Jag förstår tanken, men det kommer inte ändra så mycket. Har du tränare som fokuserar på att vinna, så spelar det ingen roll om du har resultat eller serie, de vill vinna varje match oavsett om det syns i någon tabell eller ej.
Däremot så kommer dessa förslag försvåra mitt arbete som tränare att hitta rätt lag kontra det motstånd som vi skall möta, vi har 4 lag i olika nivåer och inför varje laguttagning går man igenom vilka motståndarna är, hur deras tidigare resultat varit och plockar ut lag för att den matchen skall bli så jämn som möjligt, en vinst/förlust inom 2-3 mål brukar var en ganska jämn match, ibland slår det fel med många mål, ibland är matchen väldigt ojämn men resultatet jämt. Mitt mål som tränare är att se till så att ALLA skall få den utmaning som de behöver för att utvecklas, det betyder att det roteras ganska friskt mellan de olika lagen och serierna så man spelar ungefär 25-50-25. 25 % av matcher på en nivå som är högre en spelarens, 25% på en nivå som är lägre än spelarens och 50% på en nivå som är samma som spelarens.
Med hjälp av tidigare resultat och placering i serie så kan jag få en ganska hyfsad bild av vilken nivå vår motståndare har och kan ta ut ett lag som matchar det laget så det blir en så jämn match som möjligt. Utan dessa resultat och serier så skulle vi fått väldigt många fler ojämna matcher, matcher som slutar med kanske 7-8 måls skillnad och det hjälper varken våra spelare eller motståndarens oavsett vem som vinner.
Hej Magnus! Jag förstår hur du tänker och vet att det finns många tränare likt dig ute i idrottsrörelsen som gör ett grymt bra jobb. Jag är helt övertygad om att ni kommer klara av att hitta andra sätt än att titta i tabeller och resultatlistor när ni vill få till jämna matcher. Problemet är att alla inte är som du och dina likar. Vi har tränare som i allt för hög utsträckning jagar segrar och pokaler utan större hänsyn tagen till spelarnas (barnens) utveckling och utbildning. Att då via att tex ta bort tabeller och resultatlistor är ett sätt att försöka minska risken att fler gör fel och göra det lättare att göra rätt helt enkelt. För den stora massan idrottande barn tror vi att detta är en bättre väg att gå. ”
Det vi vill är att fler tränare ställer sig frågan om det är viktigare att barnet är bättre än andra än att det fokuserar på sin egen utveckling?
För om vi kan hjälpa våra barn att jämföra sig med sig själv i högre utsträckning kommer det vara enklare att uppleva positiva känslor och tankar kopplade till fotbollen och idrotten i stort.
Hej Anders. Tyvärr har man stött på dessa tränare någon gång, jag måste dock erkänna att det inte är ofta som jag känt att det även för motståndaren är det viktigare att vinna matchen än att lära killarna spela fotboll, dock har känslan varit att fotbollskunskapen hos tränarna varit extremt låg vilket resulterat i att man gärna tjongar upp bollen (för att vara säker på att man inte får ett mål i baken så fort målvakten rullat ut bollen) det ger ju dock effekten att många av spelarna inte lär sig spela fotboll, utan mest fungerar som ”jagare av boll”.
Jag tror att ett reviderat utbildningssystem (har inte satt mig i det nya) är att föredra istället för att ta bort resultat och serier. Och då skall fokus vara på hur man skall spela fotboll och hur man skall rotera runt i laget så alla får spela.
Ett annat problem som man ser är att om det finns 35-36 spelare i ett lag så anmäler man endast 3 lag, är det 16-17 spelare så anmäler man endast 1 lag, vilket får som effekt att några måste stå över varje gång och oftast blir det de som tränar minst som får stå över. Om man istället anmäler 1 lag mer så får man som effekt att några måste dubbla varje helg istället. Då får alla spela varje helg samt att de som tränar mest istället får moroten att spela 2 matcher någon gång. Det är en avvägning här så det inte blir så att samma spelare dubblar varje helg, för då sliter man ut spelaren och det blir inte roligt längre.
Nu är det redan beslutat att man tar bort resultat och serier för spelare upp till 13 år så egentligen är debatten lite meningslös, men någon bra lösning för vår del ser jag inte. För vår del är det bara negativt att ta bort resultat och serie, finns inget positivt i det alls.
Hej Magnus!
Måste bara uttrycka mig i detta och instämmer fullständigt med dig, nu har vi problemet att få så jämna matcher för att få största utbytet i fotbollens lära . Det finns inget att gå på mer än telesamtal till tilltänkta motståndare och då hänger det på hur ärliga dom vill vara för bästa utbyte mellan lagen eftersom ju större skillnad desto sämre utbyte anser jag , samtidigt blir ju det lite el mycket skevt med att motivera en speluppbyggnad som bygger på ett anfallsspel och avslut , nästa steg är väl att vi skall sluta vara offensiva och absolut inte få göra mål som spelet fotboll går ut på var sig man vill eller inte. Jag inser problemet med att vissa har lagt fokus på att bara vinna men för h-vete när det finns så många så kallade experter inom fotbollen så hade man kunnat ta fram någon annan lösning , denna känns så förhastad lite panik artat utan en eftertanke på konsekvenser för våra barn och unga . Det måste finnas andra bättre lösningar på detta problem för verkligheten kommer att innebära ett tapp på många för att vi tränare inte vet eller kan motivera spelarna längre eftersom det finns så många som inte har utbildat sig.Resultatet kommer om ett par 3 år och då är det försent men det är ju vanligt så ingen höjer väl ögonbrynen över det tyvärr.
Om ett lag leder med mer än 3 mål så går en spelare över till det andra laget…
Så fortsätter spelet på samms sätt…alla BARN får bästa träning och kul..utan utpekade av någon eller några BARN.. ALLA GÖR SITT BÄSTA…
Otroligt dålig ide.
Skall man helt plötsligt ha motståndar killar i laget? Och var skall dessa killars lojalitet ligga, hos laget man för tillfället spelar för eller hos sitt ”riktiga lag”.
Och då dessa spelare inte har en aning om hur motståndar laget vill spela fotboll, så kommer de vara som yra höns på planen och mest troligen inte göra så som hela laget har tränat på under träningar, vilket kommer resultera i att ingen i det laget kommer passa till denna ”nya” spelare.
Dessutom vem skall välja ut vilken spelare som går över? Är det motståndar lagets tränare som får ”välja” en spelare, det kommer bli ganska utpekande på vilken spelare som är den ”duktiga”.
Är det det egna laget som skall välja ut en spelare, jag man skickar ju knappast över sin ”bästa spelare” så det blir också ganska utpekande…
Kan man inte bara sluta med alla dessa hittepå regler som det laboreras med. (Ta bort resultat. Målvakten får inte skjuta över halvaplan. Man får inte sätta press på motståndarbackar.. osv osv) och ge barnen en bra fotbolls utbildning och verktyg för att lösa de olika matchsituationer som uppstår. Och dessutom kräva av distriktsförbunden att de har bättre koll på de olika lagens nivåer, så man kan få till jämna serier där de flesta matcher slutar inom +/- 3 mål. Det kräver ju dock att man återinför resultat i matcher så inget lag kan vinna en vårserie med 100-0 i målskillnad och sedan ligga kvar i denna serier till hösten och vinna igen med 100-0 i målskillnad.
Man kan dessutom inför 3 säsonger istället för 2, med typ 6-7 matcher i varje säsong istället för idag som 9-10 matcher och justera serierna efter varje säsong, så lag flyttas upp / ner oftare.
Sedan 1970-talet har forskare påstått att ”tävlingsidrottens” främsta mål (även för barn) – dess ”kärnlogik” – är att utkonkurrera motståndare och att många ledare/spelare i lagbollidrotter trivs bäst med 20-0 resultat och liknande. Att förnedra motståndare. Och att det främsta syftet med resultatredovisningar och tabeller är att visa på hur duktig man är, att erhålla status. Dessa och liknande åsikter har av personer inom RF/SISU tolkats som att tävlandets skadliga effekter är evidensbaserade (men bygger ofta på dåligt gjorda undersökningar och en mix av teoretiserande och moraliserande).
Men som diskussionen ovan visar…resultat/tabeller kan också ses som verktyg för att få till jämna och spännande matcher. Att det helt enkelt är ett funktionellt system för att ge inblandade kunskap om varandra för att ge flesta möjliga ett meningsfullt idrottande (=roligt idrottande=livslångt idrottande). Inom Umeå kommunfotboll var det också (som jag minns det, några år sedan jag var involverad) huvudfokus att tillskapa så jämna serier så möjligt och att man av detta skäl också gjorde om dem efter sommaruppehållet då lag som presterat bra sammanfördes med andra och de som presterat sämre sammanfördes med andra som gjort så. Ganska odramatiska processer och nästa år kunde lagen placeras lite annorlunda, inget var hugget i sten.
Hej och tack för inlägg!
Du har helt rätt i att tävling (och tabell) i sig inte alls behöver vara dåligt eller fel. Precis som frånvaro av inte kommer att lösa alla problem. Jag har själv skrivit i ärendet, på flera sätt men ett inlägg som kan vara relevant i detta sammanhang är:
https://petermattssonrf.wordpress.com/2017/06/14/att-tavla-med-mening/
Hej!
Finns det någon relevant forskning i ämnet som man kan ta del av och som ligger till grund för besluten?
Jag skulle vilja ha konkreta referenser till granskade forskningsartiklar så att det går att förstå varför man föreslår att ta bort tabeller och poängräkning för barn.
Eller om man vill vända på det: Varför det är lämpligt att börja med tabeller och poängräkning vid en viss ålder?
Hej!
Det finns en del relevanta studier som RF ligger bakom där det också finns litteraturöversikter. Se framför allt Fahlström et. al., under elitidrott respektive barn- och ungdomsidrott.
http://www.rf.se/Undermeny/Forskning
Tack Peter!
Jag har sökt bland, och läst delar av, Per Göran Fahlströms artiklar. Vädigt intressanta men jag kan inte se någon direkt vägledning till hur beslutet om att överge serietabeller och poängräkningssystem för barn upp till tolv år har kommit till.
Visserligen kan man i ”Att finna och att utveckla talang” hitta argument för att undvika tidig selektering men det förklarar knappast hur man har landat i att man då ska börja med serietabeller när man är tolv. Om man får tro Fahlström så är det t.ex. meningslöst att välja ut fotbollstalanger innan gymnasieåldern.
En del refererar till FN:s barnkonvention men den gäller ju för barn och ungdomar upp till 18 år så där måste det rimligen förts ett resonemang som medfört att man landat i att 12 år är en lämplig ålder. Hur dessa resonemang ser ut, och vad de bygger på, förblir tyvärr fortfarande höljt i dunkel.
Det känns tråkigt att man från förbundshåll är otydlig med vad som ligger till grund för beslutet eftersom det nu riskerar att uppfattas som politiskt korrekt snarare än välgrundat. Om det fanns ett tydligt redovisat resonemang så skulle det rimligtvis medföra en större acceptans för beslutet och förhoppningsvis också en ökad kunskap om barn- och ungdomsidrott.
Jag är fortfarande intresserad av en förklaring till vad som ligger bakom beslutet så om något vet så tveka inte att höra av er.
Jag tror att beslutet 13 år var baserat på att man tidigare i många distrikt gick från 7- manna fotboll till 11- manna vid 13 år.
Och det då föll sig naturligt att läsa gränsen för resultat där, man lämnade ”barn fotbollen” och gick in i ”riktig fotboll”. Men det är en helt ogrundade analys.
Det som jag tycker är mest intressant är att man hänvisar till forskning på något som tidigare aldrig funnit i Sverige, vad är det då man har för forsknings underlag? Tittar man över sundet så har de en annan filosofi där nivåanpassad man träningar och matcher från 6-7 år och har resultat och segrare i cuper, och Danmark ligger 10 platser före Sverige i Fifa rankingen. Så vad är det för underlag man har dragit sina slutsatser ifrån?
Bra eller dåligt, det vet vi om 15 år när de som idag är 8-9 år kommer upp och skall ta plats i landslaget…
Hej Joacim!
Du är välkommen att kontakta mig på mail. per.widen@svenskfotboll.se
Mvh
Perra Widen
Utbildning & Utvecklingschef
SvFF