”Nu har vi tränat, så nu kan vi äta!” Att förhålla sig till kost.

Enligt Kunskapscentrum för ätstörningar har uppskattningsvis 100.000 svenskar en ätstörning. I Sverige har det inte gjorts någon heltäckande studie, men i Norge visar undersökningar att idrottare drabbas i högre grad än andra.

Det finns också undersökningar som visar att många idrottare har energibrist, det vill säga att de äter för lite i relation till den energi de gör av med. Att ha energibrist är inte en ätstörning men kan vara en varningssignal som bland annat du som tränare kan fånga upp.

Forskning har visat att risken för att idrottare ägnar sig åt riskbeteenden för ätstörningar kan öka respektive minska beroende på hur tränaren hanterar det hela. Det går alltså att jobba förebyggande, och i det här Tränarpasset får du tips på hur.

Innehållet är hämtat ur Svenska Skidförbundets nya utbildningsmaterial Skidor för ungdom, som vänder sig till tränare för ungdomar 13-16 år.

Att arbeta förebyggande

Ett bra sätt att arbeta förebyggande med ätstörningar är att tvätta bort tabun runt mat och idrott, bland annat genom att prata med ungdomarna om mat och träning och hur kroppen påverkas. Prata om det som självklarheter och gör det lika ofta som du pratar om fysisk träning. Undvik konsekvent att fälla kommentarer om vikt och kroppsfigur, och ge aldrig uppmaningar om att ändra vikten.

Sprid kunskap

Ungdomarna måste lära sig hur viktigt det är med återhämtning, att den bygger upp kroppen och gör den starkare och möjliggör förbättring av prestationsförmågan. Återhämtningen är en förutsättning för att lyckas med såväl träning som tävling. En välplanerad kosthållning underlättar denna process. Likaså vila och sömn och stresshantering.

Här i ett tidigare tränarpass kan du läsa mer om återhämtning för idrottande barn och ungdomar.

Alla är unika

Under ungdomsåren när det händer mycket i kroppen är det ofrånkomligt att ungdomarna jämför sig med varandra, med sina träningskompisar, med kompisar utanför skidåkningen, med bilden av utseende, mat och kosthållning i media och diverse andra ideal.

Foto: Carl-Johan Thorell

Hur du som tränare förhåller dig till detta har betydelse. Minska ner på onödiga jämförelser – så fort du upptäcker att åkarna jämför sig med varandra, med sina idoler eller andra konkurrenter så ska du fokusera på det som varje enskild åkare kan och vill utveckla.

Tillräckligt med energi

På läger och träningar där det serveras mellanmål eller måltider är det ett perfekt tillfälle att njuta av sällskapet och göra måltiderna till en trevlig social samvaro. Det är dessutom ett utmärkt tillfälle att se hur stort energiintaget är hos ungdomarna. Det innebär inte att du ska behöva vara en matpolis, men passa på att registrera vad som händer när du äter ihop med åkarna. Efter en måltid kanske du har samlat på dig en hel del funderingar. Du kanske såg att någon lämnade kvar mycket mat på tallriken eller att det tog väldigt lång tid för en av åkarna att få i sig lite mat. Fråga om det finns tid och lust att prata och fråga sedan rakt på hur åkaren mår och har det just nu. Du kan även beskriva vad du sett, vilka iakttagelser du gjort.

Det är vanligt att idrottande ungdomar äter för lite. Ta gärna hjälp av en dietist som är van att jobba med idrottare och som kan förmedla och utbilda dem i hur mycket energi som går åt när de tränar.

Träningsklädernas betydelse

Tänk till ett extra varv när det är dags att beställa klubbkläder. Att ha olika modeller att välja på är en bra lösning. Vissa åkare kan uppleva att kläderna är för avslöjande och utmanande. Det kan vara att kläderna sitter för tajt eller är genomskinliga. Att ha vita byxor kan till exempel vara riktigt jobbigt för tjejerna när de har mens.

Värderingar

Det är viktigt att du som tränare i en förening har hjälp av din förening med en värdegrund att utgå från när du leder ungdomar. Hur du som privatperson ser på kost, träning och kroppen, kommer ungdomarna att snappa upp. Om du uttrycker dig klumpigt när du efter till exempel ett sommaruppehåll träffar ungdomarna igen: ”Hej, Lisa! Vad stor du har blivit!”, leder det sällan till något gott. Du kanske menade att Lisa hade samlat på sig mer muskler på överkroppen – något du tyckte var positivt och därför ville förmedla. Men Lisa kanske uppfattade det som att hon blivit tjock. Scenariot blir att Lisa går hem, ledsen, och börja fundera på hur hon ska göra för att gå ner i vikt.

Det är riktigt viktigt hur och vad du kommunicerar till ungdomarna, speciellt när det handlar om saker som kan kopplas till kroppen. Det kan självklart bli missförstånd ibland, men det brukar gå att rätta till: ”Du Lisa, vad tänkte du när jag sa att du blivit stor?” Sedan kan du tydliggöra vad du menade med det du sa. Kanske är det en god idé att be om ursäkt. Det är återigen viktigt att du utgår från varje åkares förutsättningar och behov.

jlagercrantz-2016-04-09-1220-2
Foto: Joakim Lagercrantz

Fundera över påståendena nedan och vad det kan sända för signaler om du som tränare uttrycker dig så här:

  • Dina höfter har visst blivit bredare!
  • Vad stor du har blivit!
  • Nu har vi tränat, så nu kan vi äta!
  • Skönt att vi har tränat och kört hårt så vi slipper gömma oss i vassen i sommar.
  • Att ha en stor kropp när det är mycket uppför är värdelöst.
  • Utebliven mens är tecken på tuff och bra träning.
  • Hon är vältränad.

Det finns en stor risk för att dessa uttalanden (kanske från viktiga ledare som är förebilder) skapar fokus på utseendefixering och att budskapet blir att vi tränar för att se vältränade och snygga ut i stället för att det är utvecklande, kul och en härlig känsla att få använda sin kropp.

Sunda matvanor

Följande varningssignaler på ett stört ätbeteende/ätstörning kan upptäckas tidigt (av någon som är villig att se dem):

  • Ingen menstruation
  • Stressfraktur
  • Ökad förekomst av infektioner och sjukdomar
  • Humörsvängning, lättirriterad, nedstämd
  • Extra träningspass
  • Träning vid sjukdom/skada
  • Träning för att förbränna kalorier
  • Panik vid missad träning
  • Sänkt prestationsnivå
  • Strävan efter en ”perfekt kropp”
  • Perfektionism i träning och kosthållning
  • Hoppar över måltider
  • Tänker mycket på mat
  • Äter ej i grupp
  • Petar i maten
  • Går på toa efter måltider
  • Tuggar maten och spottar
  • Jag har redan ätit …
  • Ensidig kost
  • Ändrar kosten: vegetarian, tar bort gluten
  • Tar bort kolhydrater, såser med mera
  • Äter aldrig chips, godis, efterrätter med mera
  • Har stora kläder
  • Hoppar över sociala aktiviteter
  • Svårt att sova
  • Viktnedgång

Vad ska du som tränare göra om du misstänker att någon har ett stört ätbeteende?

Var uppmärksam. En ätstörning behöver inte synas på kroppen. Däremot kan det synas i olika beteenden och framför allt när ungdomarna förmedlar sina tankar. Våga fråga hur det är och våga lyssna på svaren. Fråga hellre en gång för mycket.

Till en början kan det vara svårt att erkänna att det finns ett problem att ta tag i, men genom frågor och samtal kan ungdomen bli medveten om sin situation. Som i alla andra samtal är det viktigt att du visar respekt för den du pratar med: lyssna, ställ öppna frågor och låt ungdomen själv sätta ord på sina tankar. Skuldbelägg aldrig och kom inte heller med några moraliseringar.

Foto: Carl-Johan Thorell

Om du upplever problem som du känner är alltför stora, kanske övermäktiga att klara av på egen hand tillsammans med åkaren, måste du se till att söka hjälp utifrån. Att vägleda ungdomen till rätt hjälp med den mentala delen, är inget konstigare än att söka hjälp hos en fysioterapeut när det börjar göra ont i någon muskel.

Prata om det

Att skapa optimala förutsättningar för åkarna att utvecklas innebär bland annat att prata med dem om mat, om kroppen och om återhämtning. Det är nödvändigt att få in dessa viktiga områden som en naturlig del i verksamheten. Naturligtvis behöver du inte lyfta det vid varje träningstillfälle, men ofta.

Om du känner att du behöver veta mer för att känna dig mer trygg när du pratar med åkarna om dessa viktiga saker måste du se till att utöka din kompetens och ta gärna hjälp av andra som redan har kompetens i dessa frågor. Att inte göra någonting, att inte försöka förändra, är att sticka huvudet i sanden.

Ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna

Du kan alltid ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna för att jobba vidare med svåra (och lätta) frågor i din förening. Kanske behöver ni skapa en värdegrund i föreningen eller ta hjälp av externa experter? Ta kontakt med ditt närmaste SISU-distrikt för att komma vidare. Kontaktuppgifter hittar du på sisuidrottsutbildarna.se.

Läs mer

12029_skidor-fo%cc%88r-ungdomInnehållet i Tränarpasset är hämtat ur Skidor för ungdom, som du kan läsa mer om och beställa hos SISU Idrottsböcker.

Läs mer om ätstörningar hos Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)

Mer om mat, energi och återhämtning för idrottsaktiva:

1376_at_ratt-omslagÄt rätt när du tränar, av Petra Lundström och Emma Lindblom

 

Smartare återhämtning, av Göran Kenttä

 

 

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så får du ett mejl när det finns ett nytt tränarpass att läsa!

Bilden högst upp Tränarpasset är fotad av Joakim Lagercrantz för ”Skidor för ungdom”. Fotona i Tränarpasset får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd från fotografen och SISU Idrottsböcker.

2 thoughts on “”Nu har vi tränat, så nu kan vi äta!” Att förhålla sig till kost.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s