Kategoriarkiv: Tränarskapet

Välkommen som tränare!

Svensk idrott är en fantastisk arena som engagerar och motiverar många olika människor, unga som gamla, med olika bakgrund, drivkrafter, erfarenheter och kompetenser. Du som tränare och ledare och den fantastiska insats du gör är helt avgörande för idrotten.

I det här Tränarpasset tänkte vi berätta om en helt ny och kostnadsfri introduktionsutbildning för tränare. Den har kommit till för att du som är ny som tränare, oavsett ålder på de aktiva, ska få en första inblick i vad tränarrollen innebär och konkreta tips om ledarskap och träning som ger dig en bra start i ditt tränarskap.

Du som ledare gör skillnad!

Grunden i ledarskapet

Din förening har formulerat en värdegrund som lägger grunden för vilka värderingar som ska efterföljas i allt som görs och erbjuds i föreningens regi. Värdegrunden blir därför också ett stöd för dig när du formar dina träningar och träningsgruppens gemensamma spelregler.

Motivation, självkänsla och fysisk träning

Träning är som bäst och mest meningsfull när den får de aktiva att utvecklas, må bra och ha roligt på samma gång. För att lyckas med det är det viktigt att skapa ett mångsidigt rörelsemönster.

Du kanske har hört talas om det engelska begreppet physical literacy – vi kallar det rörelseförståelse. Det är en bra utgångspunkt i ditt tränarskap och vi kommer ägna ett helt tränarpass åt det framöver. Oavsett ålder är det nämligen en enorm styrka att ha en bred motorisk bas att stå på och att kunna röra på sig på många olika sätt.

Som tränare behöver du också ha kunskap om träningens grundegenskaper – styrka, snabbhet, uthållighet, rörlighet och koordination – och ta hjälp av dessa när du formar träningen. Använd din fantasi och variera träningsformerna så hjälper du utövaren att bredda sitt register och ger dem förutsättningar för en bred rörelseförståelse.

Här berättar Michail Tonkonogi om de fem fysiska grundegenskaperna:

Välkommen till Idrottens Tränarutbildning Introduktion!

Här hittar du den!

Webbplatsen är mobilanpassad, tar 2-3 timmar att gå igenom i sin helhet, går att göra när du själv vill i din egen takt och är kostnadsfri.

När du har gått igenom introduktionsutbildningen finns det en mängd olika tränarutbildningar att gå. Bland annat erbjuder SISU Idrottsutbildarna tränarutbildningarna Plattformen och Grundtränarutbildning 1 och 2, som är till för alla oavsett idrott. Mer om dem hittar du på sisuidrottsutbildarna.se

Du kan också höra med din förening, ditt specialidrottsförbund eller SISU Idrottsutbildarna om det finns särskilda tränarutbildningar för din idrott och du hittar massor av utbildningsmaterial på sisuidrottsbocker.se

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så får du ett mejl när det finns ett nytt tränarpass att läsa!

Att få med sig hela gruppen – om inkluderande idrott

Du som är tränare har en viktig roll att fylla för att alla dina aktiva ska känna sig sedda och välkomna och utmanas utifrån sina förutsättningar och behov, i er idrott.

Den här gången handlar Tränarpasset om att skapa en inkluderande idrott. Inkluderande idrott är också namnet på en ny utbildningswebb om normer och inkludering, som SISU Idrottsutbildarna, Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsböcker just har lanserat.

Vad är inkludering?

I idrottssammanhang handlar inkludering om att få ta del av gemenskapen, känna sig sedd och ha möjlighet att kunna påverka utformningen av verksamheten.

Som tränare är du en avgörande kugge i det här jobbet. Du kan skapa förutsättningar för en trygg och öppen träningsmiljö, där alla blir delaktiga i vilka spelregler som ska gälla i gruppen. För att lyckas med det behöver du och dina tränarkollegor våga spana och granska er själva och er närmiljö och prata med de aktiva.

Fundera över:

  • Finns det några som upplevs mer självklara än andra i gruppen?
  • Finns det saker som kan upplevas exkluderande?
  • Finns det några i gruppen som gynnas och andra som missgynnas?
  • Upplever dina aktiva att de kan vara sig själva och våga stå för vilka de är, fullt ut?
  • Vågar ni i gruppen ”stå emot” och säga ifrån om något känns fel eller orättvist?
  • Hur ser det ut på de arenor som du som tränare vistas på, t ex tränings- och tävlingsarenan eller i omklädningsrummet?
  • Vilka normer har präglat dig under ditt (idrotts)liv? Hur har du förväntats bete dig för att passa in i gruppen? Kan det finnas delar du tagit med dig in i ditt tränarskap som kan sätta press på de aktiva att bete sig på ett visst sätt?
  • Vilket språk och vilka jargonger används?
  • Finns det speciella klädkoder eller spelregler som kan upplevas exkluderande?
  • Hur ser du som tränare till att lyfta upp och samtala kring dessa frågor med dina tränarkollegor och aktiva?

Ni tillsammans är varandras miljö och skapar förutsättningar för allas välmående och utveckling. Det innebär också att du som tränare står inför ett antal utmaningar.

Barn, ungdomar och vuxna i en idrottsverksamhet har ofta olika ambitionsnivå och förutsättningar. Vilka krav som är rimliga att ställa kan vara svårt att besluta om för enskilda tränare. Några aktiva tar större plats och kräver mer uppmärksamhet medan andra behöver mer anpassade metoder för att tillgodogöra sig instruktioner och övningar. Att möta varje aktiv utifrån hans eller hennes individuella förutsättningar är en utmaning som kräver både kunskap och stort engagemang.

Utbildningswebben Inkluderande idrott

Inkluderande idrott innehåller kunskap och verktyg för att börja spana, granska och forma den träningsmiljö som du och dina aktiva vill ha. Webben är uppbyggd som ett smörgåsbord där du plockar de delar som är intressanta för dig och den grupp du leder.

Avsnittet Utgångspunkter för inkludering tar upp viktiga aspekter som rör inkludering och ger dig en första förståelse för vad en normmedveten idrott är. Den här filmen ger dig en introduktion till idrottens möjligheter och utmaningar på några minuter:

Hur kan du som tränare använda innehållet?

För det första kommer Inkluderande idrott förhoppningsvis att ge dig ny kunskap, men även en mängd verktyg, tips och exempel för din egen reflektion och som stöd i samtal tränarkollegor emellan eller med dina aktiva. Ett enkelt sätt kan vara att titta på någon eller några filmer och därefter använda samtalsunderlag som du hittar under Stöd och mallar. Det kan vara ett sätt att synliggöra vilka oskrivna regler som gäller i er grupp eller förening och att få igång samtal kring föreningens värdegrund. Hur låter det på er träning, på åskådarplats och i omklädningsrummet?

Under avsnittet Förbunds- och föreningsutveckling får du och din förening stöd i att påbörja eller utveckla olika strategiska arbeten med utgångspunkt i ett mer inkluderande förhållningssätt. Utbildningswebben kommer att hållas levande och fyllas på med exempel från verkligheten.

Normer är oskrivna regler som behöver synliggöras och diskuteras. I den här filmen får du en introduktion till vad en normmedveten idrott är:

Sex steg mot en mer inkluderande idrott

1. Identifiera nuläget

En bra start är att börja med att titta på sig själv, fundera över sina egna värderingar och hur de överensstämmer med din förenings eller ditt förbunds värderingar samt analysera dina egna erfarenheter av eventuella privilegier eller begränsningar. Ta dig sedan tid att samtala med dina tränarkollegor och aktiva för att börja skapa reflektion och utveckling.

2. Identifiera önskat läge och sätt mål

Identifiera: Finns det något som känns problematiskt eller utmanande? Finns det något som du känner att du behöver förändra eller utveckla? I den bästa av världar – hur skulle du vilja se din roll och dina träningar.

3. Levandegör värdegrunden

Det är viktigt att du som tränare vet vad din förening står för och bidrar till att den levandegörs i er förenings vardag. En vardag som sker framförallt i själva verksamheten och i mötet med andra i föreningen. Hur kopplar du till värdegrunden på bästa sätt i din roll som tränare?

4. Gör en kunskapsinventering

Vad behöver jag veta för att på bästa möjliga sätt skapa en inkluderande och välkomnande miljö? Har jag behov av att veta mer om något specifikt ämne? Vad behöver jag veta om mina aktiva eller tränarkollegor för att möta dem på bästa sätt

5. Skrid till handling

Nu är det dags att gå från ord till handling – vad behöver jag göra konkret? Vilka saker behöver jag förändra eller utveckla? Hur gör jag det på bästa sätt? När det ska göras en förändring uppstår ibland ett motstånd, ibland på grund av rädsla, som kan ge sig till uttryck på olika sätt. Fundera på hur du kan göra för att hantera eventuellt motstånd.

6. Följ upp era insatser för att se att ni gör förflyttningar mot önskat läge

För att få syn på att du och ditt arbete går i rätt riktning behöver du fundera redan nu på när, var och hur du tänker följa upp arbetet.

Varmt välkommen att ta del av innehållet på Inkluderande idrott!

Dela med dig med #inkluderandeidrott

Du får gärna dela med dig på sociala medier av dina erfarenheter och tips på hur du och dina tränarkollegor eller aktiva har gått tillväga, för att inspirera och tipsa andra. Använd gärna  #inkluderandeidrott

Ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna

SISU Idrottsutbildarna kommer att erbjuda utbildningar i inkluderande och normmedveten idrott. Håll utkik på sisuidrottsutbildarna.se under För förening och sedan Jobba med inkludering.

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så får du ett mejl varje gång vi lägger upp ett nytt tränarpass.

Tips till unga idrottsledare

Att vara ung och ledare för andra, kan innebära särskilda utmaningar. Det här Tränarpasset vänder sig speciellt till unga ledare i idrotten.

Innehållet kommer från en bok som heter Unga leder unga som Skolidrottsförbundet använder när de utbildar sina unga ledare. I en skolidrottsförening går ledarna själva i skolan och boken är uppdelad i tre spår: 10-12, 13-15 och 16-19 år. I Tränarpasset blandar vi lite från de olika spåren.

Att vara ledare

Du har säkert stött på olika ledartyper, både i skolan och i andra sammanhang, som både varit bra och mindre bra. Vissa menar att det är den som bestämmer som är ledare. Andra skulle säga att en ledare är till för att hålla ihop och vägleda en grupp för att tillsammans med gruppen kunna fatta bra beslut. Alla är nog överens om att en bra ledare är en viktig grundförutsättning för att ett lag eller en grupp ska fungera.

I rollen som ledare får du dela andras glädje och besvikelse, lösa problem som uppstår, planera verksamheten med mera. Det handlar om erfarenheter som du har stor nytta av under hela livet.

Foto: Bildbyrån

Vilka egenskaper ska en ledare ha?

Frågar man forskningen om vad som är bra ledaregenskaper blir svaren ofta ansvarstagande, eftertänksam, flexibel, handlingskraftig, pålitlig och uthållig.

Frågar man barn och ungdomar om hur en bra ledare ska vara blir svaren snäll, rättvis, glad, positiv, kunna förklara bra, hålla ordning och så vidare.

Vad behöver en ledare tänka på?

När man är ledare är det viktigt att vara förberedd, att ha tänkt igenom en del saker innan gruppaktiviteten börjar. Här är några punkter som man kan tänka på när man planerar:

  • Vad ska aktiviteten innehålla?
  • Hur stor är gruppen?
  • Vilken ålder har personerna i gruppen?
  • Vad kan gruppen?
  • Vad kan man förvänta sig av en ledare?
  • Vilken utrustning finns tillgänglig?
  • Hur länge håller aktiviteten på?

Du som ledare har ett stort ansvar för gruppen. Förutom att aktiviteterna ska planeras och genomföras, ska du även se till att gruppen fungerar socialt och att individerna och gruppen utvecklas på bästa möjliga sätt. Då är det viktigt att du är pedagogisk. Det finns många olika pedagogiska metoder som du kan använda dig av ditt ledarskap.

Några tips:

  • Gå från det enkla till det svåra. Den här metoden bygger på att skapa trygghet. När du upplever att alla i gruppen klarar av en enklare övning, kan du öka övningens svårighetsgrad. Våga prova dig fram för att se vilken nivå du ska börja på. Är den för låg kan du alltid öka svårighetsgraden efter hand.
  • Visa-pröva-instruera-öva. Med den här metoden får alla prova utifrån sina egna förutsättningar innan du instruerar och eventuellt korrigerar. Därefter får de öva igen. Metoden bygger på att övning ger färdighet.
  • Välj aktiviteter och metoder där alla får vara med utifrån sina förutsättningar. Övningarna ska ge en positiv upplevelse, vilket ofta innebär att övningarna måste ha olika varianter så att det finns utmaningar för alla.
  • Erbjud allsidig träning. Då är sannolikheten större att alla hittar något som de tycker om och är bra på.

Det är viktigt att du som ledare ger feedback till alla i din grupp. Du ska ge både positiv och negativ feedback på ett bra sätt så att ingen blir ledsen. Samtidigt är det viktigt att du ska vara kunnig i det ämne du lär ut.

Olika ledarstilar

Inom ledarskap talar man om olika ledarstilar.

Illustration: Caroline Roberts


En auktoritär ledare
är en ledare som bestämmer vad som ska ske, som inte vill diskutera eller ha så många synpunkter från andra.

En demokratisk ledare är öppen för andras åsikter och lyssnar på vad andra har att säga. Ledaren vill att gruppen ska fungera tillsammans och att alla ska vara delaktiga i de olika beslut som gruppen tar.

Låt-gå-ledaren är som det låter – en ledare som tillåter gruppen att bestämma själv utan någon som helst organisation. Det här sättet att leda grupper kan ibland uppfattas vara präglad av en djungelns lag, där ”den som tar för sig klarar sig”. Samtidigt kan det vara givande för en grupp att vid vissa tillfällen få diskutera och komma fram till helt egna beslut.

Den situationsanpassade ledaren varierar mellan att vara auktoritär och demokratisk i sin ledarstil, utifrån situationen som gruppen befinner sig i. Du kan till exempel be de barn eller ungdomar som du leder att komma med förslag på aktiviteter som man kan göra. Du kan fortfarande utgå från din planering, men försöka anpassa och förändra aktiviteterna utifrån deltagarnas behov och önskemål.

Hur skapar jag ett bra klimat i gruppen?

Som ledare är det viktigt att du skapar trygghet och förtroende i gruppen. Det kan du göra på många olika sätt:

  • Skapa en uttalad samhörighet med gemensamma tider, omklädningsrum, kläder, väskor, ritualer med mera.
  • Känslan av tillhörighet förstärks med namn och deltagarlistor. För många betyder det mycket att se det egna namnet på ett papper med föreningens logga på.
  • Att agera likadant och ha samma regler för alla är viktigt.
Foto: Bildbyrån

Att som ung leda föräldrars barn

Som ung ledare kommer du att möta stor uppskattning från föräldrar som ser hur väl du sköter ditt uppdrag, men du kommer också att möta föräldrar som inte är lika positiva. Vissa föräldrar har dessutom svårt att klara av sin roll som idrottsförälder. Det finns tyvärr många exempel på det i samband med barn- och ungdomsidrott. Föräldrar har till exempel blivit utvisade för att de har skrikit fula ord till domaren, de kan lägga sig i laguttagningar och annat. Det kan vara bra att ta hjälp av någon vuxen från föreningen, som kan hjälpa till och stötta dig när du ska leda ett samtal med en idrottsförälder som inte beter sig på ett acceptabelt sätt.

Illustration: Caroline Roberts

Mer läsning för unga ledare

Mer fakta och fler tips om hur det kan vara att vara ung ledare finns i Unga leder unga. Där kan unga ledare från 10-12 till 16-19 år läsa om hur det fungerar med demokrati i en förening, hur man hjälper till att ta hand om skador med mera. Den som går en ledarutbildning hos Skolidrottsförbundet får boken och om andra idrottsföreningar vill förse sina unga ledare med boken går den också att köpa här, på sisuidrottsbocker.se.

SISU Idrottsutbildarna

SISU Idrottsutbildarna finns alltid tillgängliga för att hjälpa till med ledarskapsfrågor, bra verksamhet för unga idrottare och ledare och andra frågor som kan dyka upp i en föreningsverksamhet. Kontaktuppgifter till närmaste distrikt hittar du på sisuidrottsutbildarna.se.

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så får du ett mejl varje gång vi lägger upp ett nytt tränarpass.

Foton: Bildbyrån. Illustrationer: Caroline Roberts. Foton och illustrationer får inte användas utan tillstånd av SISU Idrottsböcker och fotograf/illustratör.

Att skapa en positiv inlärningsmiljö

Den som lär sig nya saker och känner att den utvecklas, stannar längre inom idrotten. Så hur skapar man en positiv inlärningsmiljö? Det pratar vi om i det här Tränarpasset.

Till vår hjälp har vi Daniel Ekvall, riksinstruktör på Svenska Fotbollförbundet och författare till kapitlet ”Ungdomsfotboll och lärande” i SvFF:s Tränarutbildning B Ungdom, som vänder sig till tränare för ungdomar i åldern 13-19 år.

danielekvallfotojohnhellstrom_besk
Daniel Ekvall. Foto: John Hellström

Positiv förstärkning avgörande

– Mitt kanske viktigaste tips är att prata mer om prestation och utveckling än om resultat och att ge ungdomarna utrymme att driva sitt eget lärande.  Jämför inte ungdomarna med varandra, utan uppmuntra prestation och guida ungdomar till att inom vissa ramar hitta egna lösningar i sitt idrottande, säger Daniel Ekvall.

Positiv förstärkning är viktigt och kan vara alltifrån beröm från tränaren till gemenskapen med träningskompisarna eller glädjen i att få röra på kroppen.

– När en aktiv börjar med en ny aktivitet eller ska lära sig något nytt är det bra om han eller hon får mycket positiv förstärkning. Som tränare kan det vara klokt att ge extra mycket uppmuntran och att lägga in övningar som spelarna lyckas med, säger Daniel Ekvall.

enspel
Foto: John Hellström

Lagom är bäst

När beteendet är etablerat, till exempel när spelarna har lärt sig att passa i hög fart, är det bra om den positiva förstärkningen ges mer sällan. Risken med för mycket positiv förstärkning är att man kan bli bekväm, inte tränar så mycket och tappar sugen när det börjar gå emot. Aktiva som får förstärkning då och då brukar träna mer och hitta kreativa lösningar för att utvecklas.

En minnesregel är 5:1 vilket innebär att en tränare bör ge fem uppmuntrande, berömmande och positiva återkopplingar och en konstruktiv kritik.

Fokusera på att uppmuntra ansträngning, nyfikenhet och ihärdighet. Ge de aktiva utmaningar på individuell nivå.

– Det är inte alltid så lätt när man har hand om en stor grupp ungdomar som också ska träna ihop och fungera som ett lag, men lyckas du utgå från individens utvecklingspotential och ge feedback utifrån den har du och laget mycket att vinna på det, säger Daniel Ekvall.

Lust att träna och roligt att lära

Det är viktigt att du som tränare skapar ett bra motivationsklimat. Motivationsklimatet handlar om de förutsättningar som finns i miljön och som skapar trivsel och möjlighet till utveckling. Föreningens policy, gruppens attityder och tränarens sätt att ge feedback och att värdera resultat kontra utveckling är exempel på sådana förutsättningar.

Man skiljer på två olika former av motivationsklimat – prestationsorienterat och resultatorienterat. Forskning har visat att ett prestationsinriktat klimat är att föredra både ur ett hälsoperspektiv, ungdomarna mår bättre, men också ur ett utvecklingsperspektiv, det vill säga att de blir bättre fotbollsspelare.

Självuppfyllande profetior och värdet av höga förväntningar

– Det är oerhört viktigt att du som tränare har positiva förväntningar på alla i gruppen eftersom förväntningarna påverkar ditt eget beteende vare sig du vill det eller ej, säger Daniel Ekvall.

I ett klassiskt experiment från skolans värld manipulerade forskarna miljön för inlärning. Forskarna meddelade lärarna i klasserna att de med ett test tagit reda på vilka elever som hade störst potential att utvecklas under den kommande terminen – vilka elever som troligtvis skulle göra störst framsteg. I verkligheten hade ingen identifiering eller skillnad mellan eleverna gjorts, de var slumpmässigt indelade. Trots detta hade flera av de ”identifierade” och ”utvalda” eleverna i slutet av året utvecklats bättre än övriga elever.

En slutsats var att lärarna, via den felaktiga informationen, skapat sig förväntningar på eleverna, vilket i sin tur utlöst en rad händelser som gjorde att förväntningarna uppfylldes. Detta fenomen kallas för självuppfyllande profetia – något att vara vaksam på som tränare.

tub_ungdom_1000

– I grund och botten handlar det om att erbjuda likvärdiga möjligheter för alla spelare i laget. Det kan handla om att prata lika mycket med alla, att ge alla lika mycket återkoppling, att alla får samma träningsmöjligheter och att alltid växla om i gruppindelningar, säger Daniel Ekvall.

Här kan du titta på en sju minuter lång film om ungdomsfotboll och lärande:

Läs mer!

omslag-svff-tubu_beInnehållet i det här Tränarpasset kommer från Svenska Fotbollförbundets Tränarutbildning B Ungdom som vänder sig till dig som är fotbollstränare för ungdomar i åldern 13-19 år.

Ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna

SISU Idrottsutbildarna hjälper dig gärna vidare i frågor om lärande för och med barn och unga. Du hittar kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt på sisuidrottsutbildarna.se.

Missa inga tränarpass

Lämna din mejladress här så meddelar vi dig när ett nytt tränarpass ligger uppe!

Fotona i det här Tränarpasset är tagna av John Hellström till SvFF:s Tränarutbildning B Ungdom och får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd av fotografen och SISU Idrottsböcker.

”Nu har vi tränat, så nu kan vi äta!” Att förhålla sig till kost.

Enligt Kunskapscentrum för ätstörningar har uppskattningsvis 100.000 svenskar en ätstörning. I Sverige har det inte gjorts någon heltäckande studie, men i Norge visar undersökningar att idrottare drabbas i högre grad än andra.

Det finns också undersökningar som visar att många idrottare har energibrist, det vill säga att de äter för lite i relation till den energi de gör av med. Att ha energibrist är inte en ätstörning men kan vara en varningssignal som bland annat du som tränare kan fånga upp.

Forskning har visat att risken för att idrottare ägnar sig åt riskbeteenden för ätstörningar kan öka respektive minska beroende på hur tränaren hanterar det hela. Det går alltså att jobba förebyggande, och i det här Tränarpasset får du tips på hur.

Innehållet är hämtat ur Svenska Skidförbundets nya utbildningsmaterial Skidor för ungdom, som vänder sig till tränare för ungdomar 13-16 år.

Att arbeta förebyggande

Ett bra sätt att arbeta förebyggande med ätstörningar är att tvätta bort tabun runt mat och idrott, bland annat genom att prata med ungdomarna om mat och träning och hur kroppen påverkas. Prata om det som självklarheter och gör det lika ofta som du pratar om fysisk träning. Undvik konsekvent att fälla kommentarer om vikt och kroppsfigur, och ge aldrig uppmaningar om att ändra vikten.

Sprid kunskap

Ungdomarna måste lära sig hur viktigt det är med återhämtning, att den bygger upp kroppen och gör den starkare och möjliggör förbättring av prestationsförmågan. Återhämtningen är en förutsättning för att lyckas med såväl träning som tävling. En välplanerad kosthållning underlättar denna process. Likaså vila och sömn och stresshantering.

Här i ett tidigare tränarpass kan du läsa mer om återhämtning för idrottande barn och ungdomar.

Alla är unika

Under ungdomsåren när det händer mycket i kroppen är det ofrånkomligt att ungdomarna jämför sig med varandra, med sina träningskompisar, med kompisar utanför skidåkningen, med bilden av utseende, mat och kosthållning i media och diverse andra ideal.

Foto: Carl-Johan Thorell

Hur du som tränare förhåller dig till detta har betydelse. Minska ner på onödiga jämförelser – så fort du upptäcker att åkarna jämför sig med varandra, med sina idoler eller andra konkurrenter så ska du fokusera på det som varje enskild åkare kan och vill utveckla.

Tillräckligt med energi

På läger och träningar där det serveras mellanmål eller måltider är det ett perfekt tillfälle att njuta av sällskapet och göra måltiderna till en trevlig social samvaro. Det är dessutom ett utmärkt tillfälle att se hur stort energiintaget är hos ungdomarna. Det innebär inte att du ska behöva vara en matpolis, men passa på att registrera vad som händer när du äter ihop med åkarna. Efter en måltid kanske du har samlat på dig en hel del funderingar. Du kanske såg att någon lämnade kvar mycket mat på tallriken eller att det tog väldigt lång tid för en av åkarna att få i sig lite mat. Fråga om det finns tid och lust att prata och fråga sedan rakt på hur åkaren mår och har det just nu. Du kan även beskriva vad du sett, vilka iakttagelser du gjort.

Det är vanligt att idrottande ungdomar äter för lite. Ta gärna hjälp av en dietist som är van att jobba med idrottare och som kan förmedla och utbilda dem i hur mycket energi som går åt när de tränar.

Träningsklädernas betydelse

Tänk till ett extra varv när det är dags att beställa klubbkläder. Att ha olika modeller att välja på är en bra lösning. Vissa åkare kan uppleva att kläderna är för avslöjande och utmanande. Det kan vara att kläderna sitter för tajt eller är genomskinliga. Att ha vita byxor kan till exempel vara riktigt jobbigt för tjejerna när de har mens.

Värderingar

Det är viktigt att du som tränare i en förening har hjälp av din förening med en värdegrund att utgå från när du leder ungdomar. Hur du som privatperson ser på kost, träning och kroppen, kommer ungdomarna att snappa upp. Om du uttrycker dig klumpigt när du efter till exempel ett sommaruppehåll träffar ungdomarna igen: ”Hej, Lisa! Vad stor du har blivit!”, leder det sällan till något gott. Du kanske menade att Lisa hade samlat på sig mer muskler på överkroppen – något du tyckte var positivt och därför ville förmedla. Men Lisa kanske uppfattade det som att hon blivit tjock. Scenariot blir att Lisa går hem, ledsen, och börja fundera på hur hon ska göra för att gå ner i vikt.

Det är riktigt viktigt hur och vad du kommunicerar till ungdomarna, speciellt när det handlar om saker som kan kopplas till kroppen. Det kan självklart bli missförstånd ibland, men det brukar gå att rätta till: ”Du Lisa, vad tänkte du när jag sa att du blivit stor?” Sedan kan du tydliggöra vad du menade med det du sa. Kanske är det en god idé att be om ursäkt. Det är återigen viktigt att du utgår från varje åkares förutsättningar och behov.

jlagercrantz-2016-04-09-1220-2
Foto: Joakim Lagercrantz

Fundera över påståendena nedan och vad det kan sända för signaler om du som tränare uttrycker dig så här:

  • Dina höfter har visst blivit bredare!
  • Vad stor du har blivit!
  • Nu har vi tränat, så nu kan vi äta!
  • Skönt att vi har tränat och kört hårt så vi slipper gömma oss i vassen i sommar.
  • Att ha en stor kropp när det är mycket uppför är värdelöst.
  • Utebliven mens är tecken på tuff och bra träning.
  • Hon är vältränad.

Det finns en stor risk för att dessa uttalanden (kanske från viktiga ledare som är förebilder) skapar fokus på utseendefixering och att budskapet blir att vi tränar för att se vältränade och snygga ut i stället för att det är utvecklande, kul och en härlig känsla att få använda sin kropp.

Sunda matvanor

Följande varningssignaler på ett stört ätbeteende/ätstörning kan upptäckas tidigt (av någon som är villig att se dem):

  • Ingen menstruation
  • Stressfraktur
  • Ökad förekomst av infektioner och sjukdomar
  • Humörsvängning, lättirriterad, nedstämd
  • Extra träningspass
  • Träning vid sjukdom/skada
  • Träning för att förbränna kalorier
  • Panik vid missad träning
  • Sänkt prestationsnivå
  • Strävan efter en ”perfekt kropp”
  • Perfektionism i träning och kosthållning
  • Hoppar över måltider
  • Tänker mycket på mat
  • Äter ej i grupp
  • Petar i maten
  • Går på toa efter måltider
  • Tuggar maten och spottar
  • Jag har redan ätit …
  • Ensidig kost
  • Ändrar kosten: vegetarian, tar bort gluten
  • Tar bort kolhydrater, såser med mera
  • Äter aldrig chips, godis, efterrätter med mera
  • Har stora kläder
  • Hoppar över sociala aktiviteter
  • Svårt att sova
  • Viktnedgång

Vad ska du som tränare göra om du misstänker att någon har ett stört ätbeteende?

Var uppmärksam. En ätstörning behöver inte synas på kroppen. Däremot kan det synas i olika beteenden och framför allt när ungdomarna förmedlar sina tankar. Våga fråga hur det är och våga lyssna på svaren. Fråga hellre en gång för mycket.

Till en början kan det vara svårt att erkänna att det finns ett problem att ta tag i, men genom frågor och samtal kan ungdomen bli medveten om sin situation. Som i alla andra samtal är det viktigt att du visar respekt för den du pratar med: lyssna, ställ öppna frågor och låt ungdomen själv sätta ord på sina tankar. Skuldbelägg aldrig och kom inte heller med några moraliseringar.

Foto: Carl-Johan Thorell

Om du upplever problem som du känner är alltför stora, kanske övermäktiga att klara av på egen hand tillsammans med åkaren, måste du se till att söka hjälp utifrån. Att vägleda ungdomen till rätt hjälp med den mentala delen, är inget konstigare än att söka hjälp hos en fysioterapeut när det börjar göra ont i någon muskel.

Prata om det

Att skapa optimala förutsättningar för åkarna att utvecklas innebär bland annat att prata med dem om mat, om kroppen och om återhämtning. Det är nödvändigt att få in dessa viktiga områden som en naturlig del i verksamheten. Naturligtvis behöver du inte lyfta det vid varje träningstillfälle, men ofta.

Om du känner att du behöver veta mer för att känna dig mer trygg när du pratar med åkarna om dessa viktiga saker måste du se till att utöka din kompetens och ta gärna hjälp av andra som redan har kompetens i dessa frågor. Att inte göra någonting, att inte försöka förändra, är att sticka huvudet i sanden.

Ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna

Du kan alltid ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna för att jobba vidare med svåra (och lätta) frågor i din förening. Kanske behöver ni skapa en värdegrund i föreningen eller ta hjälp av externa experter? Ta kontakt med ditt närmaste SISU-distrikt för att komma vidare. Kontaktuppgifter hittar du på sisuidrottsutbildarna.se.

Läs mer

12029_skidor-fo%cc%88r-ungdomInnehållet i Tränarpasset är hämtat ur Skidor för ungdom, som du kan läsa mer om och beställa hos SISU Idrottsböcker.

Läs mer om ätstörningar hos Kunskapscentrum för ätstörningar (KÄTS)

Mer om mat, energi och återhämtning för idrottsaktiva:

1376_at_ratt-omslagÄt rätt när du tränar, av Petra Lundström och Emma Lindblom

 

Smartare återhämtning, av Göran Kenttä

 

 

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så får du ett mejl när det finns ett nytt tränarpass att läsa!

Bilden högst upp Tränarpasset är fotad av Joakim Lagercrantz för ”Skidor för ungdom”. Fotona i Tränarpasset får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd från fotografen och SISU Idrottsböcker.

Vägarna till landslaget

Vad är det som gör att vissa idrottare tar sig ända till landslaget? Hur ger man idrottande barn och ungdomar de bästa förutsättningarna att utvecklas så långt som möjligt?

För att få svar på det har fyra forskare från Linnéuniversitetet undersökt 328 idrottare som tagit sig till landslaget i olika idrotter. Svaren har resulterat i rapporten Vägarna till landslaget, som vi ägnar Tränarpasset åt denna gång.

Forskarnas svar kan sammanfattas i följande punkter.

  • Landslagsutövarna kommer från ”idrottsfamiljer”. Föräldrarna har i stor omfattning egna idrottsliga erfarenheter och kunskaper och har ofta själva varit tävlingsaktiva i samma idrott som blivit landslagsutövarnas huvudidrott. Föräldrarna har också i många fall varit ledare och tränare.
  • Familjerna har haft ekonomiska möjligheter att på olika sätt stödja sina barns idrottande.
  • Föräldrarna har i stor omfattning akademisk utbildning.
  • Landslagsutövarna har prövat flera idrotter under sin ”idrottsliga resa”.
  • Den första idrottskontakten sker vid cirka sju års ålder, men oftast inte i den blivande huvudidrotten.
  • Under uppväxten sysslar de flesta med minst två andra idrotter förutom huvudidrotten.
  • Vid 15 års ålder specialiserar de sig och väljer att bara syssla med sin huvudidrott.
  • Ungefär ett år senare börjar de elitsatsa på sin idrott.
  • En övervägande del har genomgått idrottsprofilerad gymnasieutbildning.
  • Sammantaget visar resultaten att vägarna till landslagsnivå är varierande och individuella och att den svenska idrottsmodellen i stor utsträckning tycks karaktäriseras av sen specialisering och elitsatsning.

Idrottare från ett femtiotal olika idrotter är representerade i studien. Såvitt forskarna vet är det ingen som tidigare gjort en studie på så många idrottare på absolut elitnivå.

I det här klippet från SVT får du en snabb resumé av studien:
http://www.svtplay.se/klipp/4564803/svart-att-lyckas-i-elitidrott-utan-ratt-forabakoldrar

Råd till dig som är tränare

PG Fahlström, en av forskarna bakom rapporten, vilket råd vill du ge till tränare?

PGFahlstrom
PG Fahlström

– En uppmaning som tål att kluras på inom alla idrottsgrenar är hur du som tränare kan bidra till att ge fler talanger chansen. I stor utsträckning handlar det om att lägga mindre vikt vid att faktiskt identifiera talanger och mer energi på att utveckla varje individ. Det är så många faktorer som spelar in för att ta sig ända till landslaget, säger PG Fahlström.

Olika vägar till elitprestation

Det finns inte en rätt väg till elitprestation utan flera. Forskarna bakom den här studien presenterar en ny modell för att tydliggöra att det finns många olika sätt att nå eliten (klicka på figuren om du vill ha den större):

Figur_rapport

Modellen visar att det finns olika vägar till elitprestationer och att idrottare inte måste ha så bråttom att välja idrott. Ett viktigt begrepp i denna modell är ”sampling”. Med sampling menas att hålla på med flera idrotter för att senare ha möjlighet att begränsa sig och specialisera sig på en idrott.

Liselotteohlson
Liselotte Ohlson

– De nya riktlinjer som Riksidrottsförbundet tagit fram för barn- och ungdomsidrott är bra att ha koll på kopplat till vad man i dagsläget vet om optimal utveckling för barn och ungdomar och hur vi behåller dem länge inom idrotten, säger Liselotte Ohlson, avdelningschef för elitidrottsstöd på Riksidrottsförbundet.

Riktlinjerna kan du läsa mer om i Tränarpasset ”Vad alla tränare bör känna till om barn- och ungdomsidrott” som du hittar här.

Vilken roll har tränaren?

141120 Barn spelar handboll den 20 november 2014 i Lund. Foto: Petter Arvidson / BILDBYRN / kod PA / 91002
Foto: Bildbyrån

Studien innehåller också en omfattande forskningsöversikt kring talangutveckling. Tränaren har naturligtvis en betydande roll för de aktiva genom deras idrottskarriär.

Några särskilt viktiga frågor som du som tränare tillsammans med din förening kan prata vidare om är:

  • Kan din idrott attrahera och engagera barn och ungdomar oavsett bakgrund, ekonomiska förutsättningar och föräldrarnas idrottsintresse?
  • Hur kan din idrott samverka med andra idrotter så att möjligheterna att hålla på med fler idrotter underlättas?

Ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna för fortsatt diskussion

För att föra denna diskussion i din förening kan du och dina tränarkollegor ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna som har tagit fram diskussionsunderlag baserat på den här forskningsrapporten. Kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt hittar du på sisuidrottsutbildarna.se.

Fördjupning

 

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så får du ett mejl när det finns ett nytt tränarpass att läsa!

Bilden överst i Tränarpasset: Bildbyrån

Övningar för bättre sammanhållning

Augusti betyder uppstart för nya (och gamla) grupper. Därför ägnar vi det här Tränarpasset åt samarbetsövningar. Det är ett bra verktyg att använda när en ny grupp bildas och ska utveckla en bra gruppkänsla. Det kan också vara bra för befintliga grupper som träffas igen efter ett uppehåll eller behöver bli bättre på att samarbeta.

Helenaalsegardl
Helena Alsegård. Foto: Leif Rogö

Innehållet kommer från boken Samarbetsövningar som är skriven av Helena Alsegård. Helena är idrottslärare som också har jobbat med ledarskap och grupputveckling och numera är universitetsadjunkt på Linköpings Universitet.

– Att komma som deltagare till en ny grupp känns bara positivt för en del medan det är ett jättestort steg för andra. Genomtänkta samarbetsövningar kan ha stor betydelse för gruppens positiva utveckling, säger Helena Alsegård.

Se och bekräfta

Det är viktigt för dig som ledare att vara medveten om att dina deltagare är med av olika anledningar – några för att de vill utvecklas i den aktuella aktiviteten och andra för att träffa kompisar och ha kul i en grupp. De flesta vill ha båda delarna.

– Vi vill alla bli sedda och bekräftade och kunna känna oss trygga i de situationer vi befinner oss, säger Helena Alsegård. Du som ledare för en grupp behöver se och intressera dig för varje individ, samt som en konsekvens av detta försöka anpassa verksamheten så gott du kan till den enskilda individen.

Team
Foto: Carl-Johan Thorell

Ett enkelt litet tips till ledare som ska träffa en grupp för första gången är att plugga på namnen på deltagarlistan redan innan ni ses. Då har du lärt dig ett förråd av namn i förväg som du sedan bara behöver sätta ett personligt ansikte på.

Tänk igenom det första mötet

En förutsättning för att du som ledare ska kunna fokusera på deltagarna och innehållet under träffen är att du känner dig trygg med de yttre förutsättningarna. Dessa kan till stor del planeras i förväg. Du kan aldrig ha full kontroll över hur en situation ska utveckla sig, men du kan förbereda dig för att ha en känsla av kontroll.

– Människor som har denna känsla mår ofta mycket bättre än de som inte har den, säger Helena Alsegård. Vi har större möjligheter att vara flexibla och är mer villiga till förändringar om vi har en trygg planering som ger oss en känsla av kontroll i botten.

En planering för det första mötet bör innehålla mål med mötet och vilka aktiviteter som kan bidra till det.

Exempel på mål:

  • Att deltagarna känner sig sedda och bekräftade.
  • Att alla känner sig trygga med både de övriga deltagarna och ledaren.
  • Att alla får en inblick i aktiviteten och den eventuella utrustning som behövs.
  • Att ledaren informerar om de praktiska förutsättningar som finns nu och framåt.
  • Att alla får möjlighet att ställa frågor om något är oklart.

Exempel på upplägg:

  • Välkomna alla, personligt och till hela gruppen (för att ge personlig bekräftelse).
  • Kort information om upplägget av träffen (för att skapa trygghet i vad som ska ske nu).
  • Lära-känna-övningar; enkla, lättsamma (för att ge trygghet i vilka de andra är, känna gemenskap).
  • Pröva på den aktuella verksamheten (för att fånga upp och tillvarata intresset).
  • Information om fortsatta träffar (för att skapa nyfikenhet och lust att fortsätta, ge trygghet om vad som kommer).
  • Berätta om eventuell utrustning som behövs (för att ge trygghet i att veta vad som krävs och service om hur man ska kunna skaffa det).

Består gruppen av barn kan det vara bra att förbereda en skriftlig sammanfattning på informationen med ledarens namn och kontaktuppgifter som hjälp för minnet och som information till föräldrar.

Tänk ut syftet med övningen

fotbollstjejerb
Foto: Hanna Nordh

Om du som ledare vill arbeta med samarbetsövningar på ett medvetet och reflekterande sätt är det viktigt att du, innan du börjar leda övningarna, funderar på varför du ska använda dig av en samarbetsövning.

Övningen ska passa ditt övergripande mål med träningen. Det kan exempelvis vara att stärka de enskilda individernas självkänsla, att utveckla en gruppgemenskap bland individer som ännu inte känner varandra så bra eller att stärka en redan befintlig grupp där deltagarna behöver få en ökad förståelse för hur de kan komplettera varandra för att samarbeta bättre.

– För att stärka gruppkänslan och det kollektiva självförtroendet är det bra att ge kollektivet beröm när det finns anledning under eller efter en samarbetsövning, säger Helena Alsegård. Exempelvis att gruppen visar bra respekt för varandra, att de arbetar jättebra tillsammans eller har många kreativa idéer.

Tre samarbetsövningar för trygghet och gruppkänsla

sammanhållningbe
Foto: Helena Henriksson

1.    Stå på led

Antalet deltagare är obegränsat. Gruppen ska stå på ett led eller i en U-formation.

Utifrån en fråga eller en uppmaning från dig som ledare ska deltagarna sedan placera om sig i ledet. Exempelvis i alfabetisk ordning efter första bokstaven i namnet, i ordning efter födelsedagsmånad eller färg på tröjan från ljusast till mörkast. När de är klara kan du låta var och säga sitt eget svar så alla får säga något och samtidigt får en kunskap om varandra.

Tänk på

  • Tänk igenom syftet med övningen och välj frågeställningar och/eller uppmaningar utifrån detta. Ofta är det bäst att gruppen står så alla kan se varandra.
  • Undvik personliga frågor som är relaterade till utseende, längd, skostorlek mm, speciellt då en ny grupp ska bildas.
  • Övningen blir svårare om den genomförs i ett balansmoment, exempelvis på en stock om ni är ute eller en bänk, där det är hela gruppens uppgift att ingen i gruppen ramlar ner under förflyttningen.

2.    Rockringen runt

Material: 1-2 rockringar. Antal deltagare är obegränsat.

rockringrunt
Illustration: Caroline Roberts

Deltagarna står i en ring, hand i hand, med rockringen runt en deltagares arm. Rockringen ska transporteras runt hela ringen med deltagare till dess den kommer tillbaka till startpunkten. Handkedjan får inte brytas vilket innebär att personerna måste gå igenom ringen på något sätt. Här måste deltagarna hjälpas åt. När gruppen har klarat denna övning kan man försvåra den genom att använda två rockringar som går åt varsitt håll – samtidigt!

Tänk på

Du kan som ledare välja att delta i övningen och medvetet placera dig på en plats som underlättar gruppens arbete med att transportera runt ringen.

3.    Kvicksanden

Material: Träplattor, 20-25 cm långa, gärna olika stora. 2-3 träplattor färre än antalet personer. Markeringar för start och mål. Eventuellt en kanna med vatten.

Lagom antal deltagare är 5-12. Antal träplattor och tillgänglig tid avgör. Om gruppen är stor är det bättre att dela in den i mindre grupper som arbetar ihop.

Gruppen står bakom en startlinje. Det bör vara någon eller några färre plattor än deltagare. Deltagarna ska gemensamt förflytta sig till den uppmärkta mållinjen med hjälp av träplattorna. De får inte beröra marken. Plattorna får beröras med vilken kroppsdel som helst, men de får inte ligga på marken utan någon kroppskontakt. Om en träplatta blir liggande utan beröring av någon deltagare tas den bort av dig och gruppen får klara sig med mindre antal! När gruppen närmar sig mållinjen måste alla personer och alla träplattor lugnt komma in på målområdet, inga plattor får kastas in utan ska läggas ned med hjälp av händerna.

Variant

Om deltagarantalet är stort kan du dela in gruppen i två mindre som börjar från varsitt håll och möts på halva vägen. De får då använda sig av varandras plattor och det blir en övning då alla måste samverka för att komma till respektive mål.

Man kan göra övningen lättare genom att:

  • Gruppen får lika många plattor som antalet personer.
  • Du som leder tar inte bort plattorna så snabbt om de lämnas orörda.
  • Du kan ge extra plattor vid behov.

Man kan göra övningen svårare genom att:

  • Allt färre plattor delas ut.
  • Du kan vara snabb att ta bort plattor då gruppen glömmer att vidröra dem.
  • Ge gruppen utmaningen att ta med sig en kanna vatten från start till mål utan att spilla något på vägen.

Tänk på

Du som leder kan beskriva en situation i verkligheten som liknar övningen, till exempel: En grupp är ute på vandring i skogen och kommer fram till en mosse de ska ta sig över. Det gäller verkligen att bara stå på de fasta punkterna (träplattorna), annars kan man sjunka. Vattnet är det enda som gruppen har kvar för sitt behov, inte en droppe får spillas om alla ska överleva.

Fler samarbetsövningar

SamarbetsovningarInnehållet i Tränarpasset kommer från boken Samarbetsövningar som du kan beställa hos SISU Idrottsböcker.

Om du vill ha hjälp att jobba aktivt med grupper kan du också ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna. Kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt hittar du på sisuidrottsutbildarna.se.

 

Vill du läsa mer om samarbete och laganda finns också ett tidigare tränarpass på det temat, som du hittar här.

Missa inga tränarpass

Lämna din e-postadress här så får du ett mejl när det finns ett nytt tränarpass att läsa!

Bilderna i Tränarpasset får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd från SISU Idrottsböcker och fotograf/illustratör.

Kan barn träna sig till bättre kondition?

Vissa barn verkar ha hur mycket ork som helst medan andra tröttnar snabbt. Men hur är det egentligen, kan barn träna sig till bättre kondition?

MTonkonogi
Michail Tonkonogi. Foto: Håkan Flank

Det ska vi reda ut i det här Tränarpasset.

Till vår hjälp har vi Michail Tonkonogi som är professor i medicinsk vetenskap och författare till boken Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom.

Vad är egentligen kondition?

Michail Tonkonogi:

– Det viktigaste måttet på kondition är maximal syreupptagningsförmåga. Ju mer blod hjärtat kan pumpa runt, desto mer syre får musklerna. Hjärtats pumpförmåga är alltså den begränsande faktorn för maximal syreupptagning och precis som vilken annan muskel som helst måste hjärtat utsättas för belastning för att bli större och starkare.

hjartatprepubertetNär en vuxen individ arbetar fysiskt ökar både pulsen och blodtrycket. Hos prepubertala barn är blodådrorna så pass stora i relation till hjärtmuskelns storlek att när hjärtat pumpar blod möter det inget motstånd. Hjärtat reagerar på fysisk belastning genom en kraftig ökning av puls medan blodtrycket förändras väldigt lite. Att ”styrketräna” hjärtmuskeln blir då mer eller mindre omöjligt.

Innebär det här att man faktiskt inte kan förbättra sin kondition förrän man kommer in i puberteten?

Michail Tonkonogi igen:

– Ja i stort sett. Prepubertala barn kan inte träna upp hjärtmuskeln i någon större utsträckning. Träning för barn bör främst inkludera övningar av komplex karaktär där man i en och samma övning tränar flera olika fysiska kvalitéer och förmågor. Intervallbetonade övningar såsom lekar, stafetter och hinderbanor är exempel på sådana övningar. De tränar koordination, snabbhet, styrka, anaerob förmåga och ger på köpet även den lilla förbättring av syreupptagning som är möjlig att få i den här åldern.

Kort och snabbt bättre än långt och långsamt

zickzacklAtt röra sig intervallbetonat är naturligt för barn. Barn som leker springer aldrig en timme i sträck i lugnt tempo. Deras spontana aktiviteter och klassiska jaga-lekar innebär ofta att de rusar allt vad de orkar i några sekunder och vilar i några sekunder innan de rusar igen.

Långa monotona träningspass med konstant belastning är av flera anledningar inget lämpligt träningssätt för prepubertala barn. Dels är det ofta tråkigt för barn att ägna sig åt sådan träning, dels har det liten effekt på konditionen och dessutom kan det orsaka central trötthet, alltså uttröttning i hjärnan. Anledningen är att prepubertala barn har lägre blodsockerhalt än vuxna och vid kontinuerligt uthållighetsarbete sjunker blodsockerhalten ytterligare.

Exempel på stafett

Stafetter är roliga och tränar olika förmågor beroende på vilka uppgifter som ingår i den. Här är ett exempel:

Dela upp barnen i stafettlag med 3-5 deltagare per lag. Framför varje lag ligger en gymnastikmatta, koner på led, en låg häck och ett hopprep. Längre bort står en korg med basketbollar, en bänk och en tom korg.

När startsignalen går gör det första barnet i varje lag en kullerbytta på mattan, springer zick-zack mellan konerna, kryper under häcken, hoppar fem hopp med hopprepet, plockar upp en boll ur korgen och håller den i handen (inte mot kroppen), balanserar på bänken, lägger bollen i den tomma korgen och springer tillbaka till startlinjen.

När alla bollar ligger i den bortre korgen och det sista barnet i laget har gått i mål är uppgiften slutförd. Antalet bollar i korgen bestämmer antal intervaller som varje barn får genomföra.

Puberteten förändrar förutsättningarna

När barn går in i puberteten förändras förutsättningarna för att träna kondition drastiskt. Det är därför vi pratar om prepubertala och pubertala barn i det här sammanhanget i stället för åldrar.

hjartatefterpubertetParallellt med tillväxtspurten sker en snabb ökning av hjärtats storlek. Dessutom ökar inte blodkärlen i diameter i samma takt som hjärtvolymen ökar. Detta leder till en situation som är raka motsatsen till den hos prepubertala barn. Hos pubertala ungdomar tvingas hjärtat att pumpa blod igenom artärer som nu har blivit trånga i förhållande till hjärtat. Det uppstår en perfekt situation för att ”styrketräna” hjärtmuskeln.

Om man under den här gynnsamma fasen lyckas få ett stort och starkt hjärta så innebär det fördelar på väldigt lång sikt.

AlderanpassadfysisktraningLäs mer!

Innehållet i detta tränarpass är hämtat ur kapitlet om uthållighetsträning i boken Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom av Michail Tonkonogi och Helena Bellardini. Boken hittar du på sisuidrottsbocker.se.

Till boken hör också webbplatsen fysforunga.se med en övningsbank.

Gå kurs i åldersanpassad fysisk träning

SISU Idrottsutbildarna arrangerar kurser i åldersanpassad fysisk träning över hela landet. Läs mer om utbildningen och sök kommande kurstillfällen här.

Missa inga tränarpass!

Lämna din mejladress här så meddelar vi dig när ett nytt tränarpass ligger uppe!

Illustrationerna är gjorda av Caroline Roberts och fotona på barnen är tagna av Andreas Winblad, Skåneidrotten, för ”Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom”. De får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd av fotograf/illustratör och SISU Idrottsböcker.

Att uppmuntra rätt saker

Om man får höra att man är duktig när man lyckas, är man då dålig när man misslyckas?

Den här gången handlar Tränarpasset om uppmuntran. Att se och uppmuntra varje barn är en av tränarens viktigaste uppgifter för att skapa en miljö där barn trivs, mår bra och har roligt. Men det är inte alltid så lätt som det låter. Hur uppmuntrar man på ett sätt som gör att barnen vågar testa och misslyckas och fortsätter att utvecklas?

Innehållet i detta tränarpass kommer från Svenska Fotbollförbundets nya tränarutbildning som vänder sig till tränare för barn upp till tolv år.

Uppmärksamma vad barn gör, inte hur de är

Försök minska antalet gånger som du säger att någon är duktig, talangfull, smart och liknande.  Sätt gärna ord på vad barnen gör utan att värdera det allt för mycket.

fhejFår man alltid höra att man är duktig när man klarar saker ligger det nära till hands att tänka att man är dålig om man misslyckas. För att fortsätta att bli betraktad som duktig är risken att man uppsöker enkla utmaningar, tar misslyckanden mer personligt och jämför sig med andra.

De barn som får feedback på ansträngning och idoghet, det de gör, söker upp utmaningar som de kan lära sig av. De ger heller inte upp lika lätt vid motgång. Försök alltså att fokusera din kommunikation på vad barnen gör – inte på hur de är eller på resultat.

Jämför inte med andra

Barn och ungdomar utvecklas mest och mår bäst i en miljö där den egna prestationen är i fokus och där framgång inte baseras på jämförelsen med andra. Resultatet bör därför tonas ner. Fotbollsmässigt kan fokus på resultatet leda till att grundläggande färdigheter inte lärs in, färdigheter som är mer avgörande för framtida utveckling och framgång än ett kortsiktigt resultat.

Ställ öppna frågor

malisVar vaksam på korrektionsreflexen, det vill säga den spontana mänskliga känslan att vilja hjälpa till, peka och instruera om någon gör lite fel eller att lägga orden i munnen på barnen. Använd öppna frågor som kräver ett berättande svar, till exempel:

”Hur gör du för att bollen ska rulla längs marken när du passar?” ”Kan du göra på något annat sätt?”

För lärande över tid är det bra att barnen själva får prova och uppleva. Som tränare bör man ha tålamod med inlärningen och inte låta den egna känslan styra.

Kommunicera mera

trfDitt viktigaste verktyg som tränare för barn är ditt sätt att kommunicera med dem. Vad du säger, när du säger det och hur du säger det har stor betydelse. Det du visar med ditt kroppsspråk, till exempel med din kroppshållning, din mimik och dina gester, är också en del av kommunikationen. Se kommunikationen med barn som ett samarbete och förstärk det som är positivt:

”Vad bra att du tittade upp när du drev bollen.” ”Härligt jobbat i matchen idag, vad du sprang mycket.”

Förstärk konkreta beteenden

Uppmuntra individuell utveckling och förstärk konkreta beteenden som har med samarbete, ansträngning och hjälpsamhet att göra. Beröm barnen när de hjälps åt att samla in bollar, uppmuntra dem när de försöker passa trots några missade passningar och visa uppskattning när de uppmuntrar varandra med stöttande ord.

Barnet i fokus

– Det allra viktigaste är att vara en ansvarskännande ledare som förstår barns behov och att man är angelägen om att varje spelare oavsett kunskapsnivå och förmåga får en bra feedback, att var och en får uppmärksamhet så att man får känna att man gör framsteg, säger Urban Hammar, ansvarig för Svenska Fotbollförbundets tränarutbildning. Barn behöver få en egen aha-känsla, vägledd av sin tränare.

Här berättar Urban Hammar om tankarna bakom den nya tränarutbildningen:

Läs mer

SvFF Tränarutbildning CInnehållet i Tränarpasset är hämtat ur Svenska Fotbollförbundets Tränarutbildning C som vänder sig till dig som är fotbollstränare för barn upp till tolv år. Utbildningsmaterialet består av en bok och webbplatsen fogis.se/tuc. Läs mer här.

 

SISU Idrottsutbildarna hjälper dig gärna vidare i frågor om lärande för och med barn. Du hittar kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt på sisuidrottsutbildarna.se. Där kan du också få information om sommarens idrottsskolor som brukar vara mycket uppskattade.

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så meddelar vi dig när nya tränarpass ligger uppe!

Dags att anmäla till Idrottens fystränarutbildning

I oktober 2015 startar Riksidrottsförbundet och SISU Idrottsutbildarna en ny omgång av Idrottens Fystränarutbildning på Bosön. Det är en praktiskt inriktad vidareutbildning inom fysisk träning med möjlighet till certifiering som Idrottens fystränare. Läs mer om Idrottens Fystränarutbildning här.

Fotona i detta tränarpass är tagna av John Hellström för Svenska Fotbollförbundets Tränarutbildning C och får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd från SISU Idrottsböcker och fotografen.

Motiverande samtal

Tränaren: Hur gick det här då?
Aktiv: Det suger med tennis!
Tränaren: Vi har ju pratat om att du behöver bli mer försiktig när du tar emot servar. Nu ser jag att du gör en del enkla misstag. Tänk på att läsa motspelaren och anpassa dig därefter. Jag tränar ju dig för att du ska bli bättre, men då måste du ju fokusera på det jag säger också för att vi ska se resultat. Kom igen nu. Fokus på att läsa motspelaren.

Så kan det låta. Men också så här:

Tränaren: Hur går dina tankar efter senaste matchen?
Aktiv: Det suger med tennis!
Tränaren: Du verkar missnöjd.
Aktiv: Ja, men det är ju så trist, jag vinner några set i början av matchen, får lite hopp om att vinna och så tappar jag allt mot slutet.
T:
Du inleder alltid matcherna starkt.
A: Så är det, då vågar jag spela offensivt och vinner många bollar.
T: Så när du spelar offensivt vinner du många bollar… Hur kan du göra för att fortsätta spela offensivt hela matchen?
A: Det är mycket lättare att spela offensivt när jag har serven, då är jag direkt på väg framåt, men om jag försöker spela offensivt när motståndaren servar tappar jag snabbt bollar och blir sedan passiv nästa set.
T: Om jag har förstått dig rätt så passar det din spelstil att vara offensiv när du själv servar, och när det är motståndaren som ska serva är det bättre att vara något defensiv.
A: Exakt, offensiv i egen serve och lite mer defensiv när jag är servemottagare. Då skulle jag troligen inte tappa så många onödiga bollar.
T: Så, hur vill du lägga upp taktiken inför nästa match?
A: Jag ska försöka spela offensivt i egen serve och lite mer defensivt när jag ska ta emot servar.
T: Klokt, jag har också några tankar om ditt spel efter det jag såg i matchen. Vad sägs om att prata lite om det?
A: Absolut, shoot…

MI som metod

De flesta kan säkert se tillbaka på ett tillfälle när motivationen ökade efter ett samtal med någon. Där det blev en vändpunkt, någonting hände som gav skjuts i en ny riktning. Det går att öva upp förmågan att föra sådana samtal.

Motiverandesamtal
Bild ur boken Motiverande samtal (Bildbyrån)

MI är en metod som på svenska kallas för motiverande samtal. Förkortningen står för Motivational Interviewing. Metoden går att tillämpa både vid välplanerade längre samtal och ”i farten” när en tränare – exempelvis – möter en besviken idrottare.

Från frustration till motivation

En kort film med exempel på ett motiverande samtal i en träningssituation, från webbplatsen mifortranare.se:

Genom att först bekräfta det idrottaren upplever kan tränaren styra samtalet till att utforska helhetsbilden och förstärka det som fungerade.

Att motivera till utveckling är en konst

Fotboll
Bild ur boken Motiverande samtal (Bildbyrån)

Motivation kan enkelt definieras som en drivkraft som leder till handling. Ett vanligt antagande är att motivation fylls på utifrån, bara man som tränare kommer med rätt argument. Autopiloten är inställd på att leda utvecklingsprocessen framåt genom att tillföra motivation och idrottsspecifik kunskap.

Forskning visar dock att egen drivkraft och initiativ är viktigt både för en framgångsrik idrottskarriär och för välmående. För att hitta drivkraften hos den aktiva kan MI vara ett bra verktyg.

Två huvudprinciper

MI bygger på två huvudprinciper:

  1. Förändringsprat (uttalanden i riktning mot förändring) ökar inre motivation till förändring. När idrottaren pratar positivt om vad som ska förändras och varför, samt när och hur det ska gå till, ökar motivationen och sannolikheten att utveckling sker i praktiken.
  1. Tränaren kan påverka hur idrottare pratar om förändring. Genom sitt sätt att bemöta och kommunicera går det att styra samtalets riktning. Tränaren bör därför vara medveten om sin samtalsstil och vad som är till störst hjälp för att stärka idrottarens motivation.

Hur du säger viktigare än vad du säger

Karolina Edler. Foto: Håkan Flank

Karolina Edler är socionom och KBT-terapeut med vidareutbildning i MI, psykologisk coaching och idrottspsykologi. Hon arbetar som coach, MI-utbildare och handledare bland annat på högskolan i Skövde på programmet Psykologisk coach och i samarbete med Västsvenska idrottsförbundet. Hon är en av författarna till Motiverande samtal – handbok för coacher och tränare inom idrotten.

Karolina, vad är viktigast att tänka på om man använder motiverande samtal som metod?

– Att det handlar mer om hur du säger det än vad du säger. Förhållningssättet, det vill säga hur du bemöter personen. Se personen som experten i sitt eget liv, som har egna resurser att tillämpa. Visa att du lyssnar och visa empati. Det skapar ett gott samarbete. Själva samtalstekniken är faktiskt mindre viktig. Om inte samarbetet blir bra så kommer till exempel de motivationshöjande frågorna ändå inte att fungera.

– Be om lov. Tränarna är ofta snabba att ge tips utan ta reda på om idrottarna är redo att ta emot tipsen. Det är en bättre strategi om man vill att idrottaren ska engageras och inlärningen ska bestå på lång sikt. Det är ett av flera sätt för att stärka individen att bli sin egen coach och utveckla den egna ansvarskänslan.

Lyckas med motiverande samtal

Så här sammanfattar Karolina hur man bäst lyckas med motiverande samtal:

  • Visa att du lyssnar och försöker förstå – skapa förtroende och samarbete. Det ökar sannolikheten att personen engageras. Summera ibland vad idrottaren säger.
  • Fråga vad idrottaren själv tycker är viktigt och vilka idéer den har. Då ökar den egna förmågan att fatta beslut.
  • Be om lov att komma med tips och råd.
  • Uppmuntra till egna beslut och egna val i alla möjliga lägen. Idrottaren kan inte alltid bestämma allt, men ofta.
  • Bekräfta idrottarens egenskaper och ansträngningar.
  • Undvik att konfrontera eller att ta över samtalet. Döm inte ut. Håll idrottaren så aktiv som möjligt i samtalet.

Handbok för tränare

”It’s simple but not easy” som William Miller, amerikansk professor i psykologi, uttrycker det när han beskriver MI. Övning ger färdighet.

Omslag_MI_highresInnehållet i detta tränarpass kommer från Motiverande samtal – handbok för coacher och tränare inom idrotten, utgiven hos SISU Idrottsböcker 2015.

Till boken hör också en webbplats med filmade exempel och extramaterial, www.mifortranare.se.

Aktuella kurser hos SISU Idrottsutbildarna och kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt hittar du på sisuidrottsutbildarna.se.

Vad tycker du att Tränarpasset ska handla om?

Har du förslag på ämnen som du vill veta mer om, något du har funderat på, som du tycker att Tränarpasset borde ta upp? Kommentera eller mejla oss gärna på info@sisuidrottsbocker.se.

Missa inga tränarpass

Lämna din e-postadress här så meddelar vi dig när nya tränarpass ligger uppe!

 Fotot högst upp i Tränarpasset: Carl-Johan Thorell