Publicerat 2016-11-10

Den som lär sig nya saker och känner att den utvecklas, stannar längre inom idrotten. Så hur skapar man en positiv inlärningsmiljö? Det pratar vi om i det här Tränarpasset.

Till vår hjälp har vi Daniel Ekvall, riksinstruktör på Svenska Fotbollförbundet och författare till kapitlet ”Ungdomsfotboll och lärande” i SvFF:s Tränarutbildning B Ungdom, som vänder sig till tränare för ungdomar i åldern 13-19 år.

Positiv förstärkning avgörande

– Mitt kanske viktigaste tips är att prata mer om prestation och utveckling än om resultat och att ge ungdomarna utrymme att driva sitt eget lärande.  Jämför inte ungdomarna med varandra, utan uppmuntra prestation och guida ungdomar till att inom vissa ramar hitta egna lösningar i sitt idrottande, säger Daniel Ekvall.

Positiv förstärkning är viktigt och kan vara alltifrån beröm från tränaren till gemenskapen med träningskompisarna eller glädjen i att få röra på kroppen.

– När en aktiv börjar med en ny aktivitet eller ska lära sig något nytt är det bra om han eller hon får mycket positiv förstärkning. Som tränare kan det vara klokt att ge extra mycket uppmuntran och att lägga in övningar som spelarna lyckas med, säger Daniel Ekvall.

Lagom är bäst

När beteendet är etablerat, till exempel när spelarna har lärt sig att passa i hög fart, är det bra om den positiva förstärkningen ges mer sällan. Risken med för mycket positiv förstärkning är att man kan bli bekväm, inte tränar så mycket och tappar sugen när det börjar gå emot. Aktiva som får förstärkning då och då brukar träna mer och hitta kreativa lösningar för att utvecklas.

En minnesregel är 5:1 vilket innebär att en tränare bör ge fem uppmuntrande, berömmande och positiva återkopplingar och en konstruktiv kritik.

Fokusera på att uppmuntra ansträngning, nyfikenhet och ihärdighet. Ge de aktiva utmaningar på individuell nivå.

– Det är inte alltid så lätt när man har hand om en stor grupp ungdomar som också ska träna ihop och fungera som ett lag, men lyckas du utgå från individens utvecklingspotential och ge feedback utifrån den har du och laget mycket att vinna på det, säger Daniel Ekvall.

Lust att träna och roligt att lära

Det är viktigt att du som tränare skapar ett bra motivationsklimat. Motivationsklimatet handlar om de förutsättningar som finns i miljön och som skapar trivsel och möjlighet till utveckling. Föreningens policy, gruppens attityder och tränarens sätt att ge feedback och att värdera resultat kontra utveckling är exempel på sådana förutsättningar.

Man skiljer på två olika former av motivationsklimat – prestationsorienterat och resultatorienterat. Forskning har visat att ett prestationsinriktat klimat är att föredra både ur ett hälsoperspektiv, ungdomarna mår bättre, men också ur ett utvecklingsperspektiv, det vill säga att de blir bättre fotbollsspelare.

Självuppfyllande profetior och värdet av höga förväntningar

– Det är oerhört viktigt att du som tränare har positiva förväntningar på alla i gruppen eftersom förväntningarna påverkar ditt eget beteende vare sig du vill det eller ej, säger Daniel Ekvall.

I ett klassiskt experiment från skolans värld manipulerade forskarna miljön för inlärning. Forskarna meddelade lärarna i klasserna att de med ett test tagit reda på vilka elever som hade störst potential att utvecklas under den kommande terminen – vilka elever som troligtvis skulle göra störst framsteg. I verkligheten hade ingen identifiering eller skillnad mellan eleverna gjorts, de var slumpmässigt indelade. Trots detta hade flera av de ”identifierade” och ”utvalda” eleverna i slutet av året utvecklats bättre än övriga elever.

En slutsats var att lärarna, via den felaktiga informationen, skapat sig förväntningar på eleverna, vilket i sin tur utlöst en rad händelser som gjorde att förväntningarna uppfylldes. Detta fenomen kallas för självuppfyllande profetia – något att vara vaksam på som tränare.

– I grund och botten handlar det om att erbjuda likvärdiga möjligheter för alla spelare i laget. Det kan handla om att prata lika mycket med alla, att ge alla lika mycket återkoppling, att alla får samma träningsmöjligheter och att alltid växla om i gruppindelningar, säger Daniel Ekvall.

Här kan du titta på en sju minuter lång film om ungdomsfotboll och lärande:

Läs mer!

Innehållet i det här Tränarpasset kommer från Svenska Fotbollförbundets Tränarutbildning B Ungdom som vänder sig till dig som är fotbollstränare för ungdomar i åldern 13-19 år.

Ta hjälp av SISU Idrottsutbildarna

SISU Idrottsutbildarna hjälper dig gärna vidare i frågor om lärande för och med barn och unga. Du hittar kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt på sisuidrottsutbildarna.se.

Missa inga tränarpass

Lämna din mejladress här så meddelar vi dig när ett nytt tränarpass ligger uppe!

Fotona i det här Tränarpasset är tagna av John Hellström till SvFF:s Tränarutbildning B Ungdom och får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd av fotografen och SISU Idrottsböcker.

Publicerat 2015-06-23

Vissa barn verkar ha hur mycket ork som helst medan andra tröttnar snabbt. Men hur är det egentligen, kan barn träna sig till bättre kondition?

Det ska vi reda ut i det här Tränarpasset.

Till vår hjälp har vi Michail Tonkonogi som är professor i medicinsk vetenskap och författare till boken Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom.

Vad är egentligen kondition?

Michail Tonkonogi:

– Det viktigaste måttet på kondition är maximal syreupptagningsförmåga. Ju mer blod hjärtat kan pumpa runt, desto mer syre får musklerna. Hjärtats pumpförmåga är alltså den begränsande faktorn för maximal syreupptagning och precis som vilken annan muskel som helst måste hjärtat utsättas för belastning för att bli större och starkare.

När en vuxen individ arbetar fysiskt ökar både pulsen och blodtrycket. Hos prepubertala barn är blodådrorna så pass stora i relation till hjärtmuskelns storlek att när hjärtat pumpar blod möter det inget motstånd. Hjärtat reagerar på fysisk belastning genom en kraftig ökning av puls medan blodtrycket förändras väldigt lite. Att ”styrketräna” hjärtmuskeln blir då mer eller mindre omöjligt.

Innebär det här att man faktiskt inte kan förbättra sin kondition förrän man kommer in i puberteten?

Michail Tonkonogi igen:

– Ja i stort sett. Prepubertala barn kan inte träna upp hjärtmuskeln i någon större utsträckning. Träning för barn bör främst inkludera övningar av komplex karaktär där man i en och samma övning tränar flera olika fysiska kvalitéer och förmågor. Intervallbetonade övningar såsom lekar, stafetter och hinderbanor är exempel på sådana övningar. De tränar koordination, snabbhet, styrka, anaerob förmåga och ger på köpet även den lilla förbättring av syreupptagning som är möjlig att få i den här åldern.

Kort och snabbt bättre än långt och långsamt

Att röra sig intervallbetonat är naturligt för barn. Barn som leker springer aldrig en timme i sträck i lugnt tempo. Deras spontana aktiviteter och klassiska jaga-lekar innebär ofta att de rusar allt vad de orkar i några sekunder och vilar i några sekunder innan de rusar igen.

Långa monotona träningspass med konstant belastning är av flera anledningar inget lämpligt träningssätt för prepubertala barn. Dels är det ofta tråkigt för barn att ägna sig åt sådan träning, dels har det liten effekt på konditionen och dessutom kan det orsaka central trötthet, alltså uttröttning i hjärnan. Anledningen är att prepubertala barn har lägre blodsockerhalt än vuxna och vid kontinuerligt uthållighetsarbete sjunker blodsockerhalten ytterligare.

Exempel på stafett

Stafetter är roliga och tränar olika förmågor beroende på vilka uppgifter som ingår i den. Här är ett exempel:

Dela upp barnen i stafettlag med 3-5 deltagare per lag. Framför varje lag ligger en gymnastikmatta, koner på led, en låg häck och ett hopprep. Längre bort står en korg med basketbollar, en bänk och en tom korg.

När startsignalen går gör det första barnet i varje lag en kullerbytta på mattan, springer zick-zack mellan konerna, kryper under häcken, hoppar fem hopp med hopprepet, plockar upp en boll ur korgen och håller den i handen (inte mot kroppen), balanserar på bänken, lägger bollen i den tomma korgen och springer tillbaka till startlinjen.

När alla bollar ligger i den bortre korgen och det sista barnet i laget har gått i mål är uppgiften slutförd. Antalet bollar i korgen bestämmer antal intervaller som varje barn får genomföra.

Puberteten förändrar förutsättningarna

När barn går in i puberteten förändras förutsättningarna för att träna kondition drastiskt. Det är därför vi pratar om prepubertala och pubertala barn i det här sammanhanget i stället för åldrar.

Parallellt med tillväxtspurten sker en snabb ökning av hjärtats storlek. Dessutom ökar inte blodkärlen i diameter i samma takt som hjärtvolymen ökar. Detta leder till en situation som är raka motsatsen till den hos prepubertala barn. Hos pubertala ungdomar tvingas hjärtat att pumpa blod igenom artärer som nu har blivit trånga i förhållande till hjärtat. Det uppstår en perfekt situation för att ”styrketräna” hjärtmuskeln.

Om man under den här gynnsamma fasen lyckas få ett stort och starkt hjärta så innebär det fördelar på väldigt lång sikt.

Läs mer!

Innehållet i detta tränarpass är hämtat ur kapitlet om uthållighetsträning i boken Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom av Michail Tonkonogi och Helena Bellardini. Boken hittar du på sisuidrottsbocker.se.

Till boken hör också webbplatsen fysforunga.se med en övningsbank.

Gå kurs i åldersanpassad fysisk träning

SISU Idrottsutbildarna arrangerar kurser i åldersanpassad fysisk träning över hela landet. Läs mer och sök kommande kurstillfällen på sisuidrottsutbildarna.se.

Missa inga tränarpass!

Lämna din mejladress här så meddelar vi dig när ett nytt tränarpass ligger uppe!

Illustrationerna är gjorda av Caroline Roberts och fotona på barnen är tagna av Andreas Winblad, Skåneidrotten, för ”Åldersanpassad fysisk träning för barn och ungdom”. De får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd av fotograf/illustratör och SISU Idrottsböcker.

Publicerat 2015-05-26

Om man får höra att man är duktig när man lyckas, är man då dålig när man misslyckas?

Den här gången handlar Tränarpasset om uppmuntran. Att se och uppmuntra varje barn är en av tränarens viktigaste uppgifter för att skapa en miljö där barn trivs, mår bra och har roligt. Men det är inte alltid så lätt som det låter. Hur uppmuntrar man på ett sätt som gör att barnen vågar testa och misslyckas och fortsätter att utvecklas?

Innehållet i detta tränarpass kommer från Svenska Fotbollförbundets tränarutbildning som vänder sig till tränare för barn upp till tolv år.

Uppmärksamma vad barn gör, inte hur de är

Försök minska antalet gånger som du säger att någon är duktig, talangfull, smart och liknande.  Sätt gärna ord på vad barnen gör utan att värdera det allt för mycket.

Får man alltid höra att man är duktig när man klarar saker ligger det nära till hands att tänka att man är dålig om man misslyckas. För att fortsätta att bli betraktad som duktig är risken att man uppsöker enkla utmaningar, tar misslyckanden mer personligt och jämför sig med andra.

De barn som får feedback på ansträngning och idoghet, det de gör, söker upp utmaningar som de kan lära sig av. De ger heller inte upp lika lätt vid motgång. Försök alltså att fokusera din kommunikation på vad barnen gör – inte på hur de är eller på resultat.

Jämför inte med andra

Barn och ungdomar utvecklas mest och mår bäst i en miljö där den egna prestationen är i fokus och där framgång inte baseras på jämförelsen med andra. Resultatet bör därför tonas ner. Fotbollsmässigt kan fokus på resultatet leda till att grundläggande färdigheter inte lärs in, färdigheter som är mer avgörande för framtida utveckling och framgång än ett kortsiktigt resultat.

Ställ öppna frågor

Var vaksam på korrektionsreflexen, det vill säga den spontana mänskliga känslan att vilja hjälpa till, peka och instruera om någon gör lite fel eller att lägga orden i munnen på barnen. Använd öppna frågor som kräver ett berättande svar, till exempel:

”Hur gör du för att bollen ska rulla längs marken när du passar?” ”Kan du göra på något annat sätt?”

För lärande över tid är det bra att barnen själva får prova och uppleva. Som tränare bör man ha tålamod med inlärningen och inte låta den egna känslan styra.

Kommunicera mera

Ditt viktigaste verktyg som tränare för barn är ditt sätt att kommunicera med dem. Vad du säger, när du säger det och hur du säger det har stor betydelse. Det du visar med ditt kroppsspråk, till exempel med din kroppshållning, din mimik och dina gester, är också en del av kommunikationen. Se kommunikationen med barn som ett samarbete och förstärk det som är positivt:

”Vad bra att du tittade upp när du drev bollen.” ”Härligt jobbat i matchen idag, vad du sprang mycket.”

Förstärk konkreta beteenden

Uppmuntra individuell utveckling och förstärk konkreta beteenden som har med samarbete, ansträngning och hjälpsamhet att göra. Beröm barnen när de hjälps åt att samla in bollar, uppmuntra dem när de försöker passa trots några missade passningar och visa uppskattning när de uppmuntrar varandra med stöttande ord.

Barnet i fokus

– Det allra viktigaste är att vara en ansvarskännande ledare som förstår barns behov och att man är angelägen om att varje spelare oavsett kunskapsnivå och förmåga får en bra feedback, att var och en får uppmärksamhet så att man får känna att man gör framsteg, säger Urban Hammar, ansvarig för Svenska Fotbollförbundets tränarutbildning. Barn behöver få en egen aha-känsla, vägledd av sin tränare.

Här berättar Urban Hammar om tankarna bakom den nya tränarutbildningen:

Läs mer

Innehållet i Tränarpasset är hämtat ur Svenska Fotbollförbundets Tränarutbildning C som vänder sig till dig som är fotbollstränare för barn upp till tolv år. Utbildningsmaterialet består av bok och webb. Läs mer här.

SISU Idrottsutbildarna hjälper dig gärna vidare i frågor om lärande för och med barn. Du hittar kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt på sisuidrottsutbildarna.se. Där kan du också få information om sommarens idrottsskolor som brukar vara mycket uppskattade.

Missa inga tränarpass!

Lämna din e-postadress här så meddelar vi dig när nya tränarpass ligger uppe!

Fotona i detta tränarpass är tagna av John Hellström för Svenska Fotbollförbundets Tränarutbildning C och får inte användas i andra sammanhang utan tillstånd från SISU Idrottsböcker och fotografen.

Publicerat 2015-02-25. Uppdaterat 2019-01-15.

Det finns ett antal riktlinjer som hela idrottsrörelsen har kommit överens om, om hur svensk barn- och ungdomsidrott ska bedrivas. Riktlinjerna finns samlade i dokumentet ”Idrotten vill”. Men vad innebär de här överenskommelserna i praktiken? Vad behöver man som tränare känna till i den dagliga idrottsverksamheten?

Det frågar vi Anders Wahlström,  som vid Tränarpassets publicering var ansvarig för barn- och ungdomsidrott på Riksidrottsförbundet. Han har varit med och arbetat fram ett antal anvisningar som ska underlätta för idrottsföreningar och tränare att följa riktlinjerna.

Först en kort introduktion om varför riktlinjerna finns:

Vad är det viktigaste man som tränare behöver känna till?

Anders Wahlström:

– Att man ska låta alla vara med och att det inte går att se på ett barn vem som kommer bli den bästa idrottaren som vuxen. Och att det här inte står i motsättning till att svensk idrott har som mål att få fram ännu fler medaljörer på stora mästerskap – tvärtom!

Som grund för anvisningarna finns idrottens gemensamma värdegrund och aktuell forskning inom området.

Anvisningarna i sin helhet med länkar till fördjupning hittar du här.

Tävling som mål och drivkraft

Tävlingar har ett egenvärde och är ett moment i idrotten som barn och ungdomar ofta siktar på och ser fram emot. Att prestera i kamp med andra ger mening till den träning de lägger ner.

 – Huvudmålet med tävlandet i unga år är att stimulera till långsiktig utveckling och ett livslångt idrottsintresse, inte att kortsiktigt vinna segrar och låta några sitta på bänken. Kontinuerlig utveckling är mer stimulerande än ständiga segrar, säger Anders Wahlström.

Se filmen ”Alla ska vara med”:

 – Dessutom ska tävlingar för barn utformas så att alla deltagare får delta så mycket som möjligt i den enskilda tävlingen. Detta ställer så klart kreativiteten på prov och det gäller att både kunna och våga tänka nytt.

Mästerskap och landslag i tidiga åldrar är oviktiga för långsiktig framgång och riskerar att leda till kortsiktig resultatjakt i stället för långsiktig utveckling.

Därför slås det fast i anvisningarna att:

• Nationella mästerskap inte ska förekomma för barn, inte heller nationella tävlingar som kräver kvalificering.
• Rankinglistor ska inte förekomma för barn.
• Specialidrottsförbund (SF) ska inte ta ut barn till landslag eller motsvarande och inte sanktionera att barn tävlar internationellt.

I idrottssammanhang räknas man som barn till och med 12 år och som ungdom mellan 13 och 20 år.

Att hålla på med flera idrotter är positivt för resultaten

Barn och ungdomar har behov av att röra på sig och det är ohälsosamt att sitta still. Anvisningarna pekar tydligt ut att all träning för barn ska vara allsidig och innehålla de grundmotoriska färdigheterna så att alla får med sig en fysisk och motorisk verktygslåda.

Se filmen ”Träna rätt”:

Forskning visar att det är större chans att nå framgång i idrott om man har hållit på med flera idrotter en bit upp i tonåren.

– Att tidigt smalna av och välja är ingen bra väg till senare framgång. Att vara aktiv i flera idrotter utvecklar tvärtom en mängd färdigheter som inte tränas på de grenspecifika passen.

Se filmen ”Idrotta med variation”:

– Dessutom är det så att ju tidigare man försöker identifiera och välja ut vilka som anses vara talanger, desto större risk är det att man blandar ihop talang och fysisk mognad och väljer ut de som är tidigt utvecklade. Detta leder till att vi ofta ser vad vi kallar en ”relative age effect”, det vill säga att de som är födda tidigt på året ges en fördel, säger Anders Wahlström.

Idrotten behöver utbildade ledare

Utveckling och lärande för de aktiva är viktigt för ett bestående idrottsintresse.

Alla barn och ungdomar ska uppmuntras att ge synpunkter på den verksamhet de befinner sig i. De ska med stigande ålder få ökad kunskap om grundläggande träningslära, fysiologi, anatomi, kost, skador med mera. För att kunna leva upp till detta krävs utbildade ledare.

Svensk idrottsrörelse har intentionen att all idrottsverksamhet ska ledas av tränare med grundläggande kunskaper i vad det innebär att möta varje idrottare utifrån hans eller hennes förutsättningar, behov och drivkrafter utifrån ett holistiskt perspektiv. Det innebär att du som tränare tar hänsyn till såväl den psykiska, fysiska och sociala som den idrottsliga dimensionen. Alla tränare bör därmed minst ha genomgått en grundläggande tränarutbildning där dessa perspektiv lyfts fram.

Grundutbildning för tränare

Grundutbildning för tränare är SISU Idrottsutbildarnas idrottsövergripande och grundläggande utbildning för tränare oavsett idrott och vilken grupp du leder.

Här hittar du mer information om SISU Idrottsutbildarnas Grundutbildning för tränare. 

Du är också välkommen att kontakta SISU Idrottsutbildarna om du vill diskutera tränarskap och ledarutveckling i din förening. Kontaktuppgifter hittar du på sisuidrottsutbildarna.se.

Lästips!

Idrottens ledarskap ingår i SISU Idrottsutbildarnas Grundutbildning för tränare.

Här hittar du idédokumentet Idrotten vill.

Här hittar du anvisningarna för barn- och ungdomsidrott i sin helhet.

Prenumerera på Tränarpasset!

Lämna din e-postadress här så skickar vi ett mejl när nya tränarpass ligger ute!

Fotot högst upp i Tränarpasset: KGZ

Publicerat 2014-11-26

Alla grupper har en kultur, en laganda. Starka lag och grupper har nästan alltid en stark laganda som förstärker de värderingar, beteenden och vanor som stöttar lagmedlemmarna och deras prestationer. Som tränare har man en nyckelroll i att skapa denna laganda – men hur gör man? Det ägnar vi Tränarpasset åt denna gång.

Vad är egentligen en vinnare?

I vårt samhälle lägger man stor vikt vid att vinna, men vad är det som gör en person eller ett lag till en vinnare? Resultatet? Eller prestationen?

Resultatfokusering handlar om att få flest poäng på resultattavlan oavsett hur bra eller dåligt man presterat för övrigt. Har man till exempel spelat dåligt, men fått flest poäng anses man ändå vara en vinnare enligt det här synsättet. Om du däremot gjort ditt livs match, men har förlorat på grund av en olycklig studs eller på grund av ett tvivelaktigt domslut, så har det ingen betydelse – du är ändå en förlorare.

Prestationsfokusering inriktar sig på ansträngning. Försökte jag så gott jag kunde? Gav vi allt vi hade? Alla tränare säger självklart att deras idrottare ska försöka så mycket de kan. De säger att de värderar ansträngning högt, men glömmer kanske att vara positiva om inte ansträngningen leder till vinst.

Lena Jansson är handbollstränare för ett 40-tal tolvåringar i Skuru IK och jobbar aktivt med laganda med sina spelare.

Hur gör man för att behålla en god
laganda i motgång?

– Fortsätt fokusera på era prestationsmål. Men det kan vara svårt. Om du har hamnat fel – gör halt! Stoppa din egen vinnarinstinkt. Backa några steg och titta på laget och spelarna i ett helikopterperspektiv. Vad har ni tränat på sistone? Vad av det gjorde ni bra?

– Jag tror att det i grunden är så att om spelarna känner sig trygga och har roligt behöver de inte hävda sig genom att hacka på medspelare. Som tränare behöver du förmedla trygghet och hjälpa dem att få rätt självbild. Upprepa ofta att spelarna får göra ”misstag”. Huvudsaken är att ni försöker! Vi måste öva för att lära oss. Spelare som mår bra och har trygg självkänsla blir bra lagspelare.

– Förmedla varje träning och match att du ser värde i alla, inte bara i målgörarna. Alla är bra på något. Om du inte är tekniskt skicklig och gör mål eller assist kan du till exempel vara lagets pådrivare genom att kämpa i försvaret eller den som skapar god stämning i omklädningsrummet. Uppmuntra speciellt de som har inställning att kämpa för laget oavsett vilka kvaliteter de har. Ingen kan vinna ensam. Be spelarna fundera på hur du kan göra din kompis bra – då blir laget bättre!

Det är svårt för barn/ungdomar att ta uppmaningar att fokusera på ansträngning istället för på resultat på allvar om tränaren blir nedstämd över att de förlorar när de ger allt och ändå inte lyckas resultatmässigt. Om du istället gratulerar dem när de gör en enorm ansträngning men förlorar, stämmer ditt agerande i praktiken bättre överens med dina värderingar i teorin.

Det leder oss in på den första av fem grundpelare för laganda, som beskrivs i boken Världens bästa coach.

1. Tydliga och samstämmiga värderingar

Man skiljer mellan vilka värderingar en förening, ett lag eller en grupp har i teorin, det vill säga vilka man formellt har antagit, och vilka värderingar man sedan handlar efter i praktiken. Tydligt och samstämmigt blir det när teori och praktik hänger ihop. Att prata om värderingar tidigt på säsongen är ett viktigt första steg för att utveckla en positiv laganda.

2. Ritualer

Laganda handlar om agerande: hur vi gör saker och ting. Därför är ritualer och procedurer som förstärker de värderingar du vill att dina barn och ungdomar ska ha ett viktigt redskap för att bygga upp laganda.

Göran Kenttä, ansvarig för idrottspsykologi på Riksidrottsförbundet:

– Att uppmärksamma och förstärka önskvärda beteenden som att till exempel komma i tid till träningen så att ingen behöver vänta, eller att lyssna när någon i gruppen talar kan vara nyckelbeteenden som gruppen kommit överens om.

– I regel funkar gruppen bra när det är frid och fröjd – det vill säga i framgång. Utmaningen ligger i att även i motgångar kunna förstärka de önskvärda beteendena, som att till exempel inte sura och älta alltför långa stunder eller att skylla på medspelare.

3. Gemensamt språkbruk

Orden man som tränare använder när man kommunicerar med sina aktiva påverkar laganda och värderingar antingen positivt eller negativt. Att utveckla ett ”lagspråk” och ett gemensamt språkbruk, där alla vet vad som menas och som återspeglar och förstärker överenskomna värderingar, hjälper till att bygga upp lagandan.

Att till exempel sträva efter att ”behärska något” istället för att ”vinna resultatmässigt”, är en inställning som kan hjälpa idrottare på alla nivåer.

• Ord som triggar. Under match/tävling finns det ofta inte tid att med en massa ord förklara vad man vill ha sagt. Därför behövs triggers som med en gång talar om vad man menar, eftersom de ingår i lagets eller gruppens vokabulär. Sådana ord kan handla om färdigheter, taktik eller attityder.

• Använd kännetecken. Ett gemensamt språkbruk kan forma idrottarnas syn på sig själva. Kännetecken, eller ”det man vill bli känd för” är ett effektivt verktyg för att stärka lagandan. Med vilka ord vill ni att er publik ska beskriva er efter att ha sett er tävla/spela?

4. Öppen dialog

Om man som tränare använder envägskommunikation, själv sätter upp mål för sina aktiva och talar om för dem vad och hur de ska göra, blir de passiva och tänker inte själva.

Vill man ha en kultur där varje individ tänker själv och tar ansvar, ska de aktiva vara med och formulera sina egna mål och lära sig ”tränar-tänk”. För en dialog med de aktiva och lyssna på deras tankar och åsikter. Då lär de sig att ta egna initiativ och fatta snabba beslut vilket är viktigt inte minst i tävlingssituationer.

5. Familjekänsla

Att skapa en kultur där barnen och ungdomarna kan känna sig villkorslöst accepterade, som de skulle vara i en idealisk familj, kan hjälpa dem att fokusera sin känslomässiga energi på att försöka utvecklas och även hjälpa sina lagkamrater att utvecklas, istället för att oroa sig för hur det ska gå.

Man glömmer lätt hur viktigt det är för människor att höra sitt eget namn. Gör det till en vana att hälsa på alla idrottarna med deras namn när de kommer till träningen.

Göran Kenttä igen:

– Känslan av tillhörighet är otroligt viktig för att alla ska må bra och finna glädje i gruppen. Börja och avsluta varje träningstillfälle och match med samling och någon symbolhandling som är unik för laget. Försök att vara kreativ och hitta på något tillsammans.

– Försök också att vara närvarande i mötet med dina idrottare. Det låter som en självklarhet, men med huvudet fullt av planerade övningar och en mobiltelefon i handen är det lätt att uppmärksamheten blir splittrad och därmed även kvaliteten i mötet.

Föräldrarnas del i lagandan

Barnen tar med sig sina föräldrar till laget eller gruppen, fysiskt eller mentalt. Om du vill utveckla en stark laganda som hjälper alla att få en så bra upplevelse som möjligt, måste du arbeta på att få med föräldrarna i lagandan, så att de förstärker den.

Ett konkret sätt är att skriva ner lagets värdegrund i ett föräldrabrev och skicka hem det eller, ännu hellre, gå igenom det på ett föräldramöte. Var tydlig med vilken laganda du vill skapa och att föräldrarna här spelar en stor roll. Om det är viktigt att barnen/ungdomarna respekterar idrottens värdegrund – även när domare eller motståndare begår misstag – är det viktigt att föräldrarna också gör det. Tränare och föräldrar måste dra åt samma håll om deras barn ska få så bra idrottsupplevelser som möjligt.

– Jag förbjuder i princip föräldrar att fokusera på vem som gör mål. Annars fokuserar deras spelare mer på sina egna resultat än att göra laget bra. Jag förklarar att vi i laget fokuserar på laganda där vi ser värde i alla prestationer på och utanför planen, säger Lena Jansson.

Ta hand om dig!

En av de viktigaste nycklarna i lagbygget enligt Göran Kenttä:

– Det är som Ulf Karlsson, fd förbundskapten i friidrott en gång uttryckte det i klartext: ”När jag mår som bäst då coachar jag som bäst.” Att vara idrottsledare kräver ett stort engagemang och det är lätt att det gränslösa uppdraget i förlängningen leder till utmattning. För att fungera bra över tid är det ofantligt viktigt att ta hand om sin egen hälsa.

Intresserad av laganda, gruppdynamik och tränarskap?

Mycket av innehållet i detta tränarpass kommer från boken Världens bästa coach, som du kan läsa mer om här.

Till denna bok finns en lärgruppsplan, det vill säga underlag för att jobba vidare med materialen tillsammans i föreningen, som du kan ladda ner här.

Tillsammans – Wilda och Walters gruppäventyr är ett häfte för barn från sex år och handlar om att vara en bra kompis och bygga en fungerande grupp med gemensamma spelregler.

Dessa och fler material hittar du på sisuidrottsbocker.se.

Idrottens värdegrund är en central del i många av SISU Idrottsutbildarnas utbildningar. Du hittar kontaktuppgifter till ditt närmaste SISU-distrikt på sisuidrottsutbildarna.se.

Vill du ha ett mejl när nya tränarpass ligger ute?

Lämna din e-postadress här så meddelar vi dig när ett nytt tränarpass ligger ute!